Hej vad det går!

Trots att jag inte arbetar längre så känns det ändå som att det är något speciellt med helgerna - och snabbt går de! Ändå hinner man klämma in en hel del. Hundpromenad med aussisarna av vallhundstyp till exempel. Vi har inte träffats på ett tag så nu traskade vi på en rejäl runda och motionerade munlädret. Vi alltså. Hundarna motionerade sig mer genom att springa och det är väl inte fel kan jag tänka mig. Men man kan faktiskt inte både springa och prata, i alla fall inte om  man har min (icke)kondis.

Sen åkte maken och jag och köpte lagerhyllor för nu, nu skulle det ske! Vi har ett vindsförråd som har varit minst sagt belamrat och eftersom man ska upp där med jämna mellanrum för att hämta resesängar och uppblåsbara madrasser, och snart är det ju dags för julpynt - ja det kändes som att en viss överblick hade varit på sin plats.

Alltså köpte vi hyllor igår, men sen fick det vara nog med det, det finns ju ändå gränser för hur organiserad man vill vara. Förresten hade jag inte tid - jag lagade Tartiflette, comfort food av yppersta kaliber. Efter det orkade man verkligen inte ställa sig och skruva ihop några hyllor! I all synnerhet inte som vi satt där och drack vår Crozes Hermitage och firade att maken lämnat in sitt manuskript till avhandlingen för grönläsning - dryga 400 sidor fullproppade av akademiska spetsfundigheter det kan man ju inte fira genom att ställa sig på en dammig vind och vifta med skruvdragaren, det begriper ju vem som helst.

Sen blev det söndag. Idag alltså. Och då behövde ju hunden motioneras så vi åkte ut till vår tränares anläggning och körde lite agility i ottan. Hopp och skutt och sånt och springa genom tunnlar och kuta över A:n och sådär. Jag är innerligt glad att det inte är jag som ska hoppa och klättra och skutta och åla mig igenom en tunnel. Det hade inte gått, det är då ett som är säkert.

Högeligen belåtna med oss själva åkte vi sedan till skogen en sväng och promenerade i höstdiset. Vi träffade en shitzu och ett ihärdigt svansviftande tog vid, så nu är svansen också motionerad.

Sen åkte vi hem till våran husse som då faktiskt hade klivit ur sängen och då kunde man ju tro att nu, nu skulle det ske! Nu skulle vindsförrådet fixas till! Då behagade skruvdragaren lägga av. It was a very dead skruvdragare. It had pulled up its daisies. Dead as a dodo. Så då fick vi ju åka och köpa en ny. Och sen kom vi på att vi skulle på vernissage så då fick vinden vänta. På vernissagen råkade vi bland annat ut för en konstnär som målade asagudar. Företrädesvis kvinnliga med bara bröst. Det var mycket bröst om man säger så. Och en väldigt pratsam konstnär. Men vi lyckades slita oss till slut och då! Då var det slut på uppskjutandet-till-morgondagen och allt det där.

Nu ska man inte tro att det bara var maken som skruvade, nej minsann. Även jag drog i ett antal skruvar, med en pigg och nyter skruvdragare så var det ju rena barnleken.

Och nu har vi ett osannolikt uppröjt vindsförråd. Det finns ingen förebild vilket på sitt sätt är synd, men på ett annat sätt är bra för man vill ju ändå upprätthålla en viss image av att man är en rätt ordentlig prick ändå.

Men kolla nu då! Va?! Man ser fri golvyta! Fri bänkyta! Och jag vet exakt var resesängen och resväskorna och julpyntet befinner sig och det är ju inte så dumt med tanke på att det bara är drygt 1,5 månad till jul. Detta saliga ordningstillstånd kommer kanske inte alltid att bestå, men nu finns det bevarat i ljust minne i bloggen i alla fall.

Högeligen belåten med mig själv stämde jag sedan träff med min overlock. En klänning till Pyret ska det bli. Och man kan tro att detta, det är ju bara en alldeles vanlig bild på en trikåklänning i en overlock, men då tar man fel. Fel, fel, fel! Jo för overlocken och jag, vi har haft ett litet meningsutbyte. Den vägrade att sy. Skära, jodåförallandelar. Men sy? Njet. Och det såg ut som att den var trädd och alla trådarna var där och är det något jag är osäker inför  (förutom rotfyllningar och utförsåkning och sådär), ja då är det att trä om en overlock. Hittills har jag klarat mig med att knyta i ny tråd och dra, men nu, nu krävdes det mer rejäl handpåläggning. Jag började med att läsa manualen. Sen bröt jag ihop lite grann och Begrep Ingenting. Sen bröt jag ihop lite till. Och sen kom jag på att jag är ju en modern människa och med hjälp av Youtube lyckades jag faktiskt lösa problemet.

Triumfen, alltså.