Nu känner jag hur man nästan tar bettet mellan tänderna och bara drar iväg. Inte i fullt sken, inte än, men farten ökar definitivt. Nedräkningen har börjat...
Det började ju lite oskyldigt i förra veckan med att jag köpte en liten fjuttig hyacint. Eller två. Okej, tre, men den ena gav jag bort. Det kan ha varit så att jag köpte en amaryllis också, även om jag mörkade det lite för att inte verka vara en sån som sätter igång julmyset rent orimligt tidigt. Lite självbehärskning har man väl?
Och ja, visst köpte jag väl en tomte och en ullkrans i helgen, men är det julmarknad så är det. Det räknas ju liksom inte.
Nu finns det ju andra julförberedelser som man kan tänkas ägna sig åt. Luta långa till exempel. Hu! säger jag bara och det kommer det inte att bli. Städa i alla skåp? Alltså, har vi inte en gång för alla gjort upp räkningen med det där Kajsa Kavat-präktiga? Syltor, grisfötter, aladåber? Ha! säger jag bara (lite omväxling får det ju ändå bli i fnysandet).
Baka saffransbullar, det ska jag göra. Men inte förrän till advent, någon måtta får det ändå vara, det tycker till och med jag. Fast nu är det ju ändå bara knappt fem veckor till jul, så då behöver man sätta fart. Julvimplar, så får det bli! Loppan och jag har tillbringat en stund nere i pysselrummet medan maken är i Danmark och pratar om dögamla prylar med likasinnade. Det gjorde inte vi, vi klippte vimplar, och så snart jag köpt lite snedslå ska det sys julvimplar så att tomtenissarna jublar av fröjd.
Jul alltså. Just bring it on.
Det kan ha varit så att jag köpt en liten konstgjord gran också, inte kan väl pysselrummet förbli alldeles granlöst över jul? Nu är jag ju en inbiten "granar ska vara äkta och barra och dofta skog"-människa, men jag inser att det kanske blir lite väl mycket barr och lite för lite omsorg nere i pysselrummet så då får det bli en liten konstgjord sak. Blir nog bra det med.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.