Vårvindar friska

Ja, i alla fall om man ser det där med "vår" som ett ganska vitt begrepp, men "friska" det är så mitt-i-prick som man kan tänka sig. Loppan och jag har just blåst runt på morgonpromenaden, som idag inte skedde i Botan med tanke på alla gamla träd där. Ett sånt vill man inte få i huvudet. I hallen står balkongmöbler och krukor, och det var nog klokt med tanke på hur det stormat i natt. Ibland är man förutseende. Man kan också notera att solen skiner och det är ju härligt!

Det är lite växlande, det där med vädret. I fredags, då var det synnerligen behagligt. Soligt och inte stormigt och då tog Loppan och jag med oss Becky och åkte ut till Krankesjön. - Färgerna på sjön och himlen ser nästan ut som om någon lagt ett filter över dem, sa Becky som är av yngre modell och vet hur man filtrerar foton i sociala medier. Men nix, det var The Real Thing, allt det där blåa. En härlig promenad var det i alla fall, med eller utan filter.

Igår, ja då var det minsann inte så härligt väder. SMHI hade ju ihärdigt varnat för att det skulle storma så mycket att trän skulle flyga som plockepinn, viltstängsel skulle blåsa omkull så att det skulle vara en ren lämmelvandring av vilda djur på vägarna, en eller annan björn skulle kunna flyga förbi. Då vill man inte åka ut till Krankesjön, nej då åkte vi till Kickan medan det fortfarande bara var lite lätt blåsigt sådär. Vi hade själva bjudit in oss, påtalat att när vi nu har en ny bil så ville vi köra en lite längre sväng och kanske komma in på en kopp kaffe. - Är det strikt kaffe som gäller? undrade sonen då, för annars kunde vi få såväl lunch som middag. Inte är vi särskilt nödbedda, så vi tackade prompt "ja" och fräste iväg.

Först var Kickan lite konfunderad över vad det var för tant och farbror som dundrade in och började bete sig fånigt; "hallegosingen" och sisådär. Men snart var vi bästa polare, fast riktigt så intressanta som Loppan, det var vi kanske inte.

Men vi fick soppa och nybakta frallor, Kickan fick apelsinklyfta. Sen drack vi kaffe och åt kanelbulle och då fick Kickan ingenting. Orättvist, minst sagt. Loppan fick inte heller kanelbulle och eftersom hon är av mindre väluppfostrad ras försökte hon prompt sno åt sig en, men matte är härdad vid det här laget och på sin vakt. Härdad - och snabb som en panter.

Sen fick Kickan äta både välling och pasta och mangopuré där i synnerhet mangopurén gjorde stor succé.

Vi hade en väldigt mysig dag, med en eller annan tupplur, lite stickning, massa prat och de enda som gav sig ut i blåsten och regnet var Loppan och jag. Och det var enbart av toalettskäl, annars hade vi också hellre hållit oss inomhus.

Det visade sig att det inte bara var hos Kickan det skulle serveras kakor; ånej, rätt vad det var damp det in ett foto på Pyret som fick en bakbok i födelsedagspresent och nu bakade småkakor så det stod härliga till! Det lovar ju gott inför framtida våldgästningar hos Grynet och Pyret måste jag säga.

Sen var det tyvärr dags att vinka farväl till Kickan och hennes familj för den här gången, med tanke på de flygande björnarna ville man ju inte köra hem alltför sent när stormen verkligen tagit fart. Det var nog klokt, för det sög tag i bilen rejält några gånger, och jag var glad att vi inte körde lastbil, för de hade det ännu svajigare. Men vi kom hem, jag galopperade runt kvarteret med Loppan och sa att näe, du Loppan, nu blir det inga fler promenader idag! - Gå ut i det här vädret, är du inte klok?! sa Loppan då, mer uppriktigt än artigt. 

Idag skiner solen som sagt igen, och det är ju trevligt. Vi har ännu inte fått något träd i huvudet och de vilda djuren har också hållit sig på avstånd, inte ens en liten ekorre såg vi på morgonpromenaden och det var ju lite småfisigt tyckte Loppan.

-

Lugn morgonstund har guld i mund

Och här sitter jag i rutig pyjamas och morgonrock och bloggar lite smått. Klockan är i skrivande stund 07:57, jag har skrotat runt en liten stund, dagen ligger framför mig. I sovrummet är maken lätt halvvaken men utan avsikt att studsa ur sängen på stört, på mattan ligger hunden och mornar sig. Det är lugnt. Det är fridfullt. Tyst är det inte riktigt, för inne på Lunds nation har byggjobbarna dragit igång, men  det är inte stå himla högljutt att det direkt stör. Däremot har blåsten, som i natt fick fönsterrutorna att skallra, lugnat ner sig.

Riktigt så här fridfullt har det inte varit i veckan. Kvänum har varit här och målat det som inte kunde monteras ner och satt upp nya luckor och golvlister och det är ju himla bra. Förutom att man då måste gå upp, synnerligen mycket tidigare än vad man egentligen tycker är rimligt. Först kom målaren i tisdags eftermiddag och han lät meddela att i onsdags skulle han komma på morgonen. - Definiera morgon, sa maken försiktigtvis då, som har en något egen uppfattning om när "morgon" infaller. - Jag kommer klockan sju, sa målaren glatt då. Såväl maken, Loppan som jag tittade dystert på honom, men insåg att det var bara att bita i det sura äpplet, så det blev till att sätta klockan på 06:15. Med en inre rysning, som nådde höga tal på Richterskalan. Nog för att jag tycker det är lite piffigt med en rödrutig pyjamas, men att möta en tämligen obekant målare i den kändes inte riktigt comme-il-faut. 

Märkligt egentligen. I många år knallade jag upp 05:30 utan prut, galopperade ut med Huliganen på ett synnerligen hurtigt sätt och tyckte att detta, det var livet på en pinne! Men riktigt så är det inte längre och numera tycker jag att sisådär vid halv åtta eller så, då är det dags att knalla upp i rutig (eller randig för den delen, här ska vi inte vara för kategoriska) pyjamas och läsa tidningen. Så nu, när såväl målare som montör dragit vidare mot nya äventyr, ja kan man återgå till sitt behagliga, lugna liv. Det ska bli en solig dag, så det blir nog en runda med Loppan i någon klorofyll någonstans. Middag med goda vänner ikväll. Lite broderi däremellan kanske? En avig-å-rät? Livet är fullt av möjligheter.

Vi har också gjort ny bekantskap i veckan. Becky anlände och det var en himla trevlig ny bekantskap. Jag undrar om jag var lika mogen när jag var 19? Hon har kliat hundmage med stor kompetens, vi har ätit middagar och pratat och visat Lund och var man handlar bäst second-hand, var hon ska bo när hon får sitt studentrum och så har jag introducerat kanelbullar för henne. Gjorde succé! När Becky kom i fredags var det soligt, likaså var lördagen när vi traskade runt i Lund, så förmodligen invaggades hon i tron att Skåne, det var ett soligt paradis på jorden. Soligt, men kallt. Sen kom söndagen då vi var tillbaka i mer normalläge, med dimma, småregn, kallt och blåsigt. Fast vi tog en tur ut till havet ändå, havet är ju aldrig fel! Det blev Långa Bryggan i Bjärred och Lomma beach och det var ändå ganska mysigt att få lite havsluft i lungorna.

Loppan tyckte att det var livet på en pinne när hon fick vara lös på stranden, ända tills hon a) glatt antastade en hund av lite mer kamphundsmodell (som dock visade sig ta det hela med ro, men som höll på att ge matte hjärtsnörp), och b) antastade en familj med två små barn som trodde att de kunde få sitta där på en filt i lugn och ro och fika för sig själv. Så fel de hade. Lyckligtvis var det dock snälla människor som med jämnmod fann sig i att det dök upp något raggigt som tjoade "har ni fest, eller?!". Sen fick Loppan vara kopplad.

Och sen åkte vi hem och drack varm choklad, åt scones med clotted cream, som denna trevliga gäst haft med sig från England.

I måndags kväll var det dock dags att vifta farväl till Becky som flyttade hem till dottern och hennes familj. Vi bjöds alla på middag som Pyret lagat, tomatsoppa med pasta och parmesan, som var himla god! Sötare kock, ja det får man leta efter! - Hur säger man 'delicious' på svenska? undrade Becky, och sen sa hon 'jättegod!' till Pyret, och Pyret sken som en sol.

Nu är det nog dags att strax hoppa i jeans och tröja, grabba tag i vovven och ta morgonrundan i Botan. Måste ju se om alla träden står upp. Förra veckan, när det också blåste rejält, ja då var det lite si och så med det.

När man får oväntat besök

Okej, okej, det ena oväntade besöket kommer på fredag och det andra höll på att hemsöka oss idag, men maken lyckades mota bort dem. Så det blev ingen Gevalia för dem, och det hade det ändå inte blivit för just Gevalia dricks inte här. Däremot behövde jag själv klunka i mig såväl kaffe som shortbread.

Och oväntat besök nr 1, som kommer på fredag, hon dricker (gissar jag vilt) te, då hon är brittisk. En engelsk utbytesstudent, no less, som egentligen skulle bott hos dottern ett litet tag innan hon fick tillgång till sitt rum, men då dottern och dotterdöttrarna drabbats av elakartad feber, ja är ju såklart Becky väldigt välkommen till oss. I all synnerhet som hon enligt ryktet älskar hundar, och folk som älskar hundar, ja dem är det minsann inga fel på.

Oväntat besök nr 2 som höll på att hemsöka oss, ja det var en glad lastbilschaufför som ringde imorse och glatt meddelade att han var i Kävlinge och på väg att leverera vårt nya kök. Eller i alla fall delar av kök, vi bytte ju för ett par år sedan men något mackel var det med det handmålade så nu blir det nya luckor. - Stopp och belägg! sa maken då, - detta har vi icke fått besked om och inte kan vi ha lägenheten full av köksmojänger när det kommer en brittisk besökare hit! Och detta förstod såväl chaffisen som köksleverantören så nu är den faran avvärjd för stunden.

I alla fall, när vi nu får besök, ja då greps jag av en obevinglig lust att städa i pigkammaren. Inte för att Becky ska sova där, men hon kanske vill kika in? Och eftersom jag är av den där kalibern som glatt pregar in alldeles för många pryttlar bara det finns en dörr att stänga om oredan så var det en del att röja upp. Jag har hållit på några dagar och rensat och sorterat och emellanåt förbluffat utropa "jamen herregud, varför har jag sparat det här?! Va?!!". Idag var dagen när utrensningen skulle vara klar, det hade jag bestämt mig för. Så jag sorterade och rensade undan och hittade emellanåt saker som jag faktiskt ville hitta, men som jag trott var ohjälpligt förlorade. Till slut stod jag där med en sorterad bokhylla och ett rensat skrivbord och skulle bara gå ner med soporna till sopsorteringen. Då slog det mig. Var var mönstret till mina broderade taxar? Jag letade och rotade och gick igenom dagens soppåsar inte mindre än två gånger. Till slut fick jag inse att jag i mitt städnit hivat ut mönstret häromdagen. - Varför är jag en sån idiot! utropade jag och slet mitt hår. I all synnerhet som tunnorna tömts idag och jag inte kunde, till grannarnas förvåning, stå på huvudet bland soppåsarna och rota runt bland gammalt skräp.

Men sen tog jag mig samman. Drack ett glas vitt till laxlasagnen. Klappade mig ändå lite på axeln för att jag städat så (i övermåttan) grundligt och beställde ett nytt taxmönster. Och några mönster till som tröst för att jag behövde lugna mina franska nerver. Kanske jag också beställde lite broderilinne. Och några dockor brodertråd. För säkerhets skull.

Ändrade planer

 Ibland blir det ju verkligen inte som man hade tänkt sig. Igår, till exempel, då skulle vi gått på 4-årskalas, när världens bästa Pyre skulle firas. En utmärkt plan på alla sätt och vis, i all synnerhet som vi fick rapporter om att Pyret lagat chokladmousse till efterrätt! Familjens egen lilla mästerkock. Men ödet ville inte att våra vägar skulle korsas med chokladmoussens, för Pyret fick helt plötsligt feber och i omåttliga gradantal dessutom. Så nu väntar paketen här hemma på att Pyret ska piggna på sig och förhoppningsvis att ingen annan blir smittad. 

Så det blev till att äta pytt, helt och hållet utan efterrätt. Lite ensamt var det också, för Poppy hade åkt hem till sig igen så då var det helt plötsligt bara vi tre här hemma och jag fick ha min säng för mig själv - inte för att en phalène tar så stor plats, det kan då ingen påstå. Hon är mycket finkänslig av sig också och ligger stillsamt i fotänden av sängen - däremot är hon mycket tydlig med att hon bör sova i sängen, tackarsomfrågar.

Hon och Loppan går bra ihop, och efter någon dag börjar man dessutom få lite rutin på att hålla reda på kopplen när vi går ut - det är nämligen en viss risk att man helt plötsligt finner sig inlindad som en kåldolma när vovvarna blir ystra och spritter runt som kalvar på grönbete.

Det är mysigt med två vovvar, och man saknar ju aldrig sällskap! Trångt, men mysigt, i stickfåtöljen skulle man kunna säga.

Vad annars har hänt? Tja, maken och jag kom faktiskt iväg till Mat och Destillat i torsdags och drack drinkar och smorde kråset som om det inte fanns en morgondag. Det fanns det, och det var ju ändå tur. Rysligt gott var det och himla trevligt hade vi! Så pass trevligt att det bara blev taget ett endaste litet foto, men dock föreställande självaste fölsegrisen så det var ju ändå bra. En utmärkt födelsedagstradition med Mat och Destillat, det där.

Och nu har jag dessutom tagit mig i kragen och beställt en bok till maken så förr eller senare, förhoppningsvis 'förr', kommer han att få en bok om Polens historia. Själv är jag ju mer inne på handväskor och sånt, men nu var det ju inte min födelsedag och då får man väl ändå tänka sig för innan man skickar iväg beställningar.

På fredagen, ja då hände något märkligt! Det blev liksom ljust. Dammet dansade runt i solstrålarna, annars hade ju varit tämligen mörkt och murrigt vilket ju är bra ur dammsynlighetsaspekten. Men visst blev det ändå fint när det lyste om fredagsbuketten!

Sen så är det ju också så att nu har hundburen kommit! Med vidhängande bil. Men mest känns det som, som maken så klarsynt påpekade, att vi köpt en dator och hundbur med bil, för det är ju inte klokt vad det är digitalt och appifierat och man kan prata med den. Kanske inte om livet och meningen med det hela, men man kan be den köra till en adress dit man önskar åka. - Det ska vi prova! sa maken när vi skulle köra hem Poppy och så sa vi "kör till syrran". Men tänk, då föreslog bilen att vi skulle köra till Gotland? Lite lätt korkat, tycker jag nog, även om Gotland i och för sig är trevligt. Vi kom dock fram och det var ju bra.

Idag var vi åter i "murrigt-så-man-inte-ser-dammtussar"-mode vad gäller vädret, och då känns det ju nästan lite bortkastat att jag dammsög igår. Jaja.

Så maken och Loppan och jag, vi tog en tur till skogen och där slog vi minsann en hel näve huvuden på spikarna; vi fick a) frisk luft, b) Loppan fick ränna runt, c) vi fick träna oss på alla finesserna i bilen och d)...ja något var det säkert.

Det känns väldigt skönt att Loppan n u åker säkert och fint och titta! Man kan kompisåka i buren också!

När jag hade förevigat Loppelådan med vidhängande bil gick vi vår promenad. - Nu vill jag ta ett foto på dig och Loppan! sa jag till maken och beordrade honom att posera jämte Loppan som skulle stå på ett litet stenröse, lite sådär spontant och bra. Tja, det gick väl lite som det ville med det där spontana, men rara är de, det kan ingen påstå något annat.

Just nu bakar jag en chokladkaka till ikväll. Blev det nu ingen födelsedagsträff med chokladmousse igår, så får man ju trösta sig med något. Häromdagen, då bakade jag också, det är något innerligt tillfredsställande med att baka bröd, så då fick det bli lite grekiskt lantbröd. Jag får ju säga att det saknas lite medelhav, lite sol, lite tzatziki och lite rent allmänt grekeri - men det blev gott ändå.

Idag har det sjungits

 Klart det blir skönsång på morgonen när maken fyller år! Det där med "morgon" ska man se som ett vitt begrepp eftersom maken sovit skruttigt, eller rättare sagt, inte sovit alls, på natten. Då kan man behöva sin skönhetssömn på morgonen, så det blev inte te och smörgås på sängen förrän Loppan, Poppy och jag hade varit ute och ränt runt i Botan på morgonen. Men sen blev det så klart jamåhanleva så att inget öga var torrt. Det kan ha varit mest jag som sjöng och vovvarna såg nog mest förvånade ut om vi ska vara sådär petnoga med sanningen. 

Poppy är här på pyjamasparty några dagar, och hon är så välkommen, det tycker både Loppan och vi.

Jag hoppas maken varit nöjd med sin dag. Det blev ingen present, ty hans hulda maka hade inte fått tummarna loss. Däremot lagade jag pyttipanna med vildsvinsfalu till kvällsmat, så det måste väl kompensera lite? Nu kan man ju tycka att det är lite torftigt med pytt till kvällsmat när en förträfflig make fyller år, men ovannämnde make hade lyckats planera in ett styrelsemöte i bostadsföreningen denna kväll, och det är därför vovvarna och jag sitter här alldeles själva, och maken och jag inte är på vår traditionsenliga middag på Mat och Destillat där vi häller i oss goda viner och smörjer kråset med delikat mat. 

Men imorgon blir det andra bullar! Eller tja, det lär väl inte bli bullar på Mat och Destillat som vi ska gå till en dag fel sådär, utan någon helt annan mat. Dock troligen inte pytt.

Hur som helst så vill man ju ändå fira sin egen make nu på hans födelsedag! Grattis på dig du, din hederspascha! Må ditt nästa år bli lite mindre bakteriefyllt och lite mer klackarna-i-taket.

D-vitaminhalten är påfylld

 Efter en hel räcka av helgdagar och lite lagom halvhelgdagar så är vi nu tillbaka i lite mer vanliga gängor igen. Tja, för min och makens del spelar det väl inte så stor roll, men när man då vaknar och inser att det ska bli en härligt solig dag, ja då kan man bege sig ut i naturen, utan att man hamnar i något som liknar folkvandringstiden där folk traskar runt i långa led. I torsdags, till exempel, då var det också sol och då var maken, Loppan och jag i Torup för att insupa lite frisk luft och njuta av naturen. Det var vi och halva Skånes befolkning, typ, så det var inte så mycket själfullt natursvärmeri över det hela. 

Men idag, ja idag åkte vi till Skanör. Där finns en gammal borgruin som man kan titta på om man är lagd åt det hållet. Det är maken. Själv tycker jag mest det såg ut som en gräshög, men för all del, man hade fin utsikt över havet och Loppan var nöjd med att speta runt och sniffa efter intressanta dofter.

När havet ligger så frestande nära, ja då vill man ju gå dit såklart. Och det var förberett med spänger och små broar för det är ganska sankt och blött innan man kommer ut till den mer rejäla blötan så att säga.

En eller annan var ute, mestadels sådana med hund, men det var lugnt och fridullt och Loppan kunde springa lös och sniffa så mycket hon ville.

Och när Loppan sniffat klart och vi fyllt på frisk-lufts-kontot och halten av D-vitamin rejält, ja då åkte vi hem igen och drack varm choklad. Sånt ska ju också till.

När man har en sån där dag

 Alltså, en sån där dag när man vaknar och tänker att jahaja, nu är det en ny dag. Vissa dagar vaknar man och fräser iväg upp, läser tidningen, löser dagens sudoku i rasande fart, sjunger tramsiga ramsor och störtar ut med en förvånad hund i släptåg. Andra dagar vaknar man och det bara fel allting, det pyser ur öronen lite grann och man snurrar in sig i sudokut utan att någonsin hitta ut - ja en sån där riktigt avig dag. Men så finns det de där dagarna som liksom smyger igång. Det känns som "jahaja" och det är ju ändå bättre än "nähänej". Det ligger liksom och väger.

Då finns det saker som man kan ta till som osvikligt gör en på bra humör. Djur, till exempel, de får mig oftast på väldigt bra humör, ja inte om de är fästingar eller mördarsniglar, men annars gillar jag de flesta. Och i all synnerhet gillar jag min egen lilla raggfia. Och raggfian och jag, vi traskade väl ut på morgonpromenaden och medan Loppan spanade på ekorrar pratade jag med dottern i telefon - ett fint teamwork måste jag säga. Och då hörde jag om Pyret som nu lagar mat till hela familjen så att det står härliga till, om Grynet som läser i rasande fart och får läsborgarmärken på löpande band. Alltså, nu tippade ju verkligen vågen över på Utmärkt Bra Dag så att det tjongade om det.

Sen traskade vi upp till maken igen och utspisade honom med kaffe och sen tittade vi på skidåkning och stickade nya vantar. Ja det kan ju varit mest jag som stickade, men så är det ju också vantar till mig själv som står på programmet. Och Shetlandsull, det är också verkligen humörhöjande! Nu är det ju inte den enda shetlandsullen i min närhet, ånej, jag har ju faktiskt stickat färdigt min Fetlar Scarf. Vilket inte är direkt samma som att den är klar...

Men det kommer den att bli så småningom, för om vintern slår till med full kraft, ja då kan man minsann behöva linda in sig i många lager ull.

Julgranen har gjort sitt och är numera nedklippt och bortforslad till återvinningsstationen. Lite tomt blir det, men då kan man ju å andra sidan gå loss på tulpanerna, så Loppan och jag tog en promenad ner till torget i fredags. Förvisso har jag en hyacint och några amaryllisar kvar, men några tjusiga papegojtulpaner känns ändå som en bra start på 2022 års blommor. De fick pryda sin plats på bordet i fredags kväll och det känns skönt att vi nu är tillbaka i lite mer normalläge när vi kan återgå till våra fredagsmiddagar med god mat, en flaska vin och långa diskussioner. Det blir liksom inte riktigt samma fredagsfeeling med vatten, och det känns också lite tamt att äta vildsvinsfilé med ugnsrostad potatis och whiskysås och sitta där och klunka i sig kranvatten. Näe.

Jag känner nu att den här dagen, den har tagit sig i kragen ordentligt och förhoppningsvis fortsätter den på samma goda sätt. För säkerhets skull har jag dock umgåtts med lite fler djur.

En blå uggla som nu är färdigstickad och som ska överlämnas till Grynet och en tax som av någon outgrundlig anledning har en kalkon på ryggen. Märkligt, men vill mönsterskaparen ha det så, ja då får man väl brodera dit den. Så länge taxen inte har invändningar så ska väl inte jag sätta mig på tvären.

Nystart

 Jamen så var det dags igen! Start på ett nytt år, 2022, och det känns ju liksom lätt att komma ihåg. Massor av 2:or. Ännu enklare hade det varit med 2222, men när det året inleds, ja då lär vare sig jag eller bloggen finnas kvar. Men än så länge finns vi kvar och då finns det ju saker att skriva om.

Till exempel hur man inleder ett nytt år på bästa sätt. Jo, genom att utbrista i ett hjärtinnerligt jamåhanleva, jo för nu fyller han ju år igen, sonen! Och nu i uppgraderad version, inte bara (vilket i och för inte är så "bara") son och make, numera också pappa! 

Det blir inget gratulationskort från Loppan med familj, för det har varit lite slarvigt med att skicka sådana, och det är lite långt för att kila förbi och slänga ett i brevlådan på morgonpromenaden. I all synnerhet som det regnar idag också. Men många gratulationstankar blir det från Lundahållet och vi tror säkert att Kickan och hennes mamma har sjungit för dig idag! Vi hörs lite senare.

Innan dess ska jag dock tvätta, gå ut med Loppan, ringa och klaga på Coops matleverans, ringa och fixa med bordsbokning till makens födelsedag i nästa vecka, sticka, knyppla, brodera. Ja det är lite sånt som är inplanerat. Städning har jag dock inte planerat in, man kan ju inte hinna med hur mycket som helst, och då får man prioritera. 

Sen kan det hända att jag inledde året på ett något annorlunda sätt än att tänka glada och vänliga tankar om födelsedagsjubilarer. Det kan hända att jag när året var väldigt nytt hotade någon med polisanmälan och det känns ju inte så fryntligt direkt.

Nu hade vi avslutat 2021 (så förra året!) på ett utomordentligt sätt hos syrran. Det var goda drycker! God mat! Gulliga vovvar! Loppan var något bekymrad över det där med raketer, men det gick faktiskt ganska bra, och vi party animals, vi åkte hem före 12-slaget för att inte vara ute i det värsta smällandet.

Man hoppade i sin sköna pyjamas, borstade bissingarna och hoppade vidare i säng. Då fann studenterna på Lunds nation det för gott att så smått börja fira ordentligt, och okej, de är ju inte pensionärer och tänker kanske inte så mycket på att det finns en morgondag också... men när det hela eskalerade och de vid tre-tiden på morgonen började fyra av raketer på innergården så att Loppan höll på att a) krypa ur skinnet, och när det inte gick b) försöker gräva sig ner under husses kudde, ja då rann sinnelaget och jag ringde ansvarig störningsjour (som jag lyckades väcka, för han befanns i tydligen inte i Lund, och jag måste erkänna att det lenade lite, det gjorde det) och då kan det hända att jag möjligen hotade med om att det blev tyst pronto, ja då skulle jag polisanmäla dem. Då blev det faktiskt tyst tämligen snabbt.

Idag är vi dock på fryntligaste humör och har än så länge inte hotat någon alls med vare sig det ena eller det andra. Nix, idag tänker vi gratulationstankar och har inte alls för avsikt att besudla dagen med sånt som städning, idag är en glädjens dag!