Alltså, en sån där dag när man vaknar och tänker att jahaja, nu är det en ny dag. Vissa dagar vaknar man och fräser iväg upp, läser tidningen, löser dagens sudoku i rasande fart, sjunger tramsiga ramsor och störtar ut med en förvånad hund i släptåg. Andra dagar vaknar man och det bara fel allting, det pyser ur öronen lite grann och man snurrar in sig i sudokut utan att någonsin hitta ut - ja en sån där riktigt avig dag. Men så finns det de där dagarna som liksom smyger igång. Det känns som "jahaja" och det är ju ändå bättre än "nähänej". Det ligger liksom och väger.
Då finns det saker som man kan ta till som osvikligt gör en på bra humör. Djur, till exempel, de får mig oftast på väldigt bra humör, ja inte om de är fästingar eller mördarsniglar, men annars gillar jag de flesta. Och i all synnerhet gillar jag min egen lilla raggfia. Och raggfian och jag, vi traskade väl ut på morgonpromenaden och medan Loppan spanade på ekorrar pratade jag med dottern i telefon - ett fint teamwork måste jag säga. Och då hörde jag om Pyret som nu lagar mat till hela familjen så att det står härliga till, om Grynet som läser i rasande fart och får läsborgarmärken på löpande band. Alltså, nu tippade ju verkligen vågen över på Utmärkt Bra Dag så att det tjongade om det.
Sen traskade vi upp till maken igen och utspisade honom med kaffe och sen tittade vi på skidåkning och stickade nya vantar. Ja det kan ju varit mest jag som stickade, men så är det ju också vantar till mig själv som står på programmet. Och Shetlandsull, det är också verkligen humörhöjande! Nu är det ju inte den enda shetlandsullen i min närhet, ånej, jag har ju faktiskt stickat färdigt min Fetlar Scarf. Vilket inte är direkt samma som att den är klar...
Julgranen har gjort sitt och är numera nedklippt och bortforslad till återvinningsstationen. Lite tomt blir det, men då kan man ju å andra sidan gå loss på tulpanerna, så Loppan och jag tog en promenad ner till torget i fredags. Förvisso har jag en hyacint och några amaryllisar kvar, men några tjusiga papegojtulpaner känns ändå som en bra start på 2022 års blommor. De fick pryda sin plats på bordet i fredags kväll och det känns skönt att vi nu är tillbaka i lite mer normalläge när vi kan återgå till våra fredagsmiddagar med god mat, en flaska vin och långa diskussioner. Det blir liksom inte riktigt samma fredagsfeeling med vatten, och det känns också lite tamt att äta vildsvinsfilé med ugnsrostad potatis och whiskysås och sitta där och klunka i sig kranvatten. Näe.
Jag känner nu att den här dagen, den har tagit sig i kragen ordentligt och förhoppningsvis fortsätter den på samma goda sätt. För säkerhets skull har jag dock umgåtts med lite fler djur.
En blå uggla som nu är färdigstickad och som ska överlämnas till Grynet och en tax som av någon outgrundlig anledning har en kalkon på ryggen. Märkligt, men vill mönsterskaparen ha det så, ja då får man väl brodera dit den. Så länge taxen inte har invändningar så ska väl inte jag sätta mig på tvären.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.