Vårvindar friska

Ja, i alla fall om man ser det där med "vår" som ett ganska vitt begrepp, men "friska" det är så mitt-i-prick som man kan tänka sig. Loppan och jag har just blåst runt på morgonpromenaden, som idag inte skedde i Botan med tanke på alla gamla träd där. Ett sånt vill man inte få i huvudet. I hallen står balkongmöbler och krukor, och det var nog klokt med tanke på hur det stormat i natt. Ibland är man förutseende. Man kan också notera att solen skiner och det är ju härligt!

Det är lite växlande, det där med vädret. I fredags, då var det synnerligen behagligt. Soligt och inte stormigt och då tog Loppan och jag med oss Becky och åkte ut till Krankesjön. - Färgerna på sjön och himlen ser nästan ut som om någon lagt ett filter över dem, sa Becky som är av yngre modell och vet hur man filtrerar foton i sociala medier. Men nix, det var The Real Thing, allt det där blåa. En härlig promenad var det i alla fall, med eller utan filter.

Igår, ja då var det minsann inte så härligt väder. SMHI hade ju ihärdigt varnat för att det skulle storma så mycket att trän skulle flyga som plockepinn, viltstängsel skulle blåsa omkull så att det skulle vara en ren lämmelvandring av vilda djur på vägarna, en eller annan björn skulle kunna flyga förbi. Då vill man inte åka ut till Krankesjön, nej då åkte vi till Kickan medan det fortfarande bara var lite lätt blåsigt sådär. Vi hade själva bjudit in oss, påtalat att när vi nu har en ny bil så ville vi köra en lite längre sväng och kanske komma in på en kopp kaffe. - Är det strikt kaffe som gäller? undrade sonen då, för annars kunde vi få såväl lunch som middag. Inte är vi särskilt nödbedda, så vi tackade prompt "ja" och fräste iväg.

Först var Kickan lite konfunderad över vad det var för tant och farbror som dundrade in och började bete sig fånigt; "hallegosingen" och sisådär. Men snart var vi bästa polare, fast riktigt så intressanta som Loppan, det var vi kanske inte.

Men vi fick soppa och nybakta frallor, Kickan fick apelsinklyfta. Sen drack vi kaffe och åt kanelbulle och då fick Kickan ingenting. Orättvist, minst sagt. Loppan fick inte heller kanelbulle och eftersom hon är av mindre väluppfostrad ras försökte hon prompt sno åt sig en, men matte är härdad vid det här laget och på sin vakt. Härdad - och snabb som en panter.

Sen fick Kickan äta både välling och pasta och mangopuré där i synnerhet mangopurén gjorde stor succé.

Vi hade en väldigt mysig dag, med en eller annan tupplur, lite stickning, massa prat och de enda som gav sig ut i blåsten och regnet var Loppan och jag. Och det var enbart av toalettskäl, annars hade vi också hellre hållit oss inomhus.

Det visade sig att det inte bara var hos Kickan det skulle serveras kakor; ånej, rätt vad det var damp det in ett foto på Pyret som fick en bakbok i födelsedagspresent och nu bakade småkakor så det stod härliga till! Det lovar ju gott inför framtida våldgästningar hos Grynet och Pyret måste jag säga.

Sen var det tyvärr dags att vinka farväl till Kickan och hennes familj för den här gången, med tanke på de flygande björnarna ville man ju inte köra hem alltför sent när stormen verkligen tagit fart. Det var nog klokt, för det sög tag i bilen rejält några gånger, och jag var glad att vi inte körde lastbil, för de hade det ännu svajigare. Men vi kom hem, jag galopperade runt kvarteret med Loppan och sa att näe, du Loppan, nu blir det inga fler promenader idag! - Gå ut i det här vädret, är du inte klok?! sa Loppan då, mer uppriktigt än artigt. 

Idag skiner solen som sagt igen, och det är ju trevligt. Vi har ännu inte fått något träd i huvudet och de vilda djuren har också hållit sig på avstånd, inte ens en liten ekorre såg vi på morgonpromenaden och det var ju lite småfisigt tyckte Loppan.

-