I skrivande stund hör jag "musik" (inom väldigt mycket citationsttecken) från Göteborgs Nation. Tydligen räcker det inte med att fira karneval i dagarna tre, utan man måste ha lite förfest i 85 decibel. Ja, tro nu inte att jag är en sån som på rak arm hör något och tänker att "hmm....vänta nu här....jag har det! 85 decibel, på min ära!". Nej, det är störningsjouren som på vänlig förfrågan har uppgett att de ska ha fest och att det tillståndsgivna decibeltalet är just 85. Jaja, bara de har roligt så.
Maken och jag kunde avnjuta alla decibelen när vi åt kvällsmat (laxsoppa, tackar som frågar). Man kan också notera att Malmö nation uppenbart väntar sig regn under karnevalen, eftersom de hängt upp rosa paraplyer i mängd. Det kan nog hända att detta är en klok försiktighetsåtgärd, SMHI lovar inte alltför mycket guld och gröna skogar i väderleksväg inför den stundande lundakarnevalen.
Tidigare idag kunde vi avnjuta desto angenämare musik. Grynet och Pyrets förskola hade en liten utomhuskonsert och maken, Loppan och jag ilade dit.
Det var skönsång! Det var energiska studs och hopp och dans! Det var oo-aa hela natten (som jag, inom parantes sagt, lovat att filma till dottern = alias flickornas mamma. Det kan hända att det blev mest pannkaka av det, men sången var underbart njutbar). Det var dessutom alldeles lagom många decibel.
Pyret? Ja hon var visst så studsig att hon inte fastnade på bild. Men efter konserten blev det kramkalas med mormor och morfar och Loppan blev ihärdigt klappad av många barnahänder.
Se det, det var en synnerligen njutbar musikstund! Där kunde Göteborgs nation ha något att lära, känner jag.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.