Ibland kan man ju vara lite velig. Väga för mot emot. Grunna. Tänka "å ena sidan... men å andra sidan..."
Men så ibland, så bara vet man vad man ska säga. Utan tvekan. Som idag för (märkligt nog, hur har det gått så himla fort?!) 42 år sedan. Självklart var det så att jag skulle svara "Ja!" på frågan tager-du. Och det gjorde jag himla rätt i.
Så idag har vi bröllopsdag. Den inleddes på bästa sätt med hundpromenad vid Krankesjön. För första gången fick Loppan träffa Lisas lillasyster Sally, och det gick väldigt bra! Full fräs på Sally och även de något äldre damerna fick ibland sprutt under tassarna. Susanne och jag promenerade i mer maklig takt och drack dessemellan kaffe.
På vägen hem passade jag på att köpa några pelargoner. Närmare bestämt två stycken Astrid.
- Jag tänkte du ville ge mig några Astrid nu när det är bröllopsdag och allt, sa jag till maken när jag kom hem igen, fullastad med Astridar och Loppan.
- Klart jag vill! sa maken då. - Ska jag betala dem?
- Nej, det har jag redan gjort sa jag belåtet. Placerade Astridarna i fönstret och tänkte att det var ju väldigt bra det där att man svarade rätt. Då för 42 år sedan.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.