Vårtecken

 Loppan och jag tog, som vanligt, morgonpromenaden i Botan. Det blåste lite friska vindar, men det gör det ju så ofta i Skåne och det är väl mest bara stärkande?

- Nu ska vi kolla efter vårtecken, sa jag till Loppan. Hon svarade inte, hon var fullt upptagen med att kolla efter ekorrar. Men visst såg vi tecken på att våren, den är på väg! Nu säger förvisso SMHI att det kommer nattfrost i veckan, vilket ger mig en ursäkt att skjuta på balkongrengöringen, men visst är det så ändå att våren, den ligger i startgroparna.

Det är blommande vårlök! (kan vara scilla, det är lite klurigt, det där). Blommande krokusar och liten Loppa. Hon blommar förvisso inte, men vad är väl ett blogginlägg utan Loppan? Tomt och intetsägande, det är i alla fall min tro. Påskliljorna har kommit ur startgroparna och det är väl ändå bra, nu när påsken lurar bakom hörnet? Och, ett vårtecken så gott som något, kaféet i Botan har öppnat och bord och stolar är på plats!

Det bästa vårtecknet av alla, det är ändå att Grynet fyller år. Många år, dessutom! Inte mindre än 7, minsann. Grynet, hon är ett vetgirirgt barn, så hon fick fina böcker om rovfåglar och utrotningshotade djur och också en kikare, så att hon kan kika på alla dessa djur. Grynet, med kompetent bistånd av Pyret, packade upp alla paket. Kickan, som nyss vaknat efter att ha åkt hela vägen från Halmstad, tog det lite lugnt i mammas famn.

Men sen, sen blev det tårta och alla sjöng för Grynet så att inget öga var torrt! Det var Grynets farmor som bakat och vi åt så att man kände att näe, jag kommer inte att bli hungrig på flera veckor!

Vi spelade spel, utan att ta några större hänsyn till regler och sånt. De är ju, i  ärlighetens namn mest ändå till besvär. Man ska inte låta sig styras av fyrkantiga regelverk, det är min fasta tro. Kickan var väldigt imponerad av stora kusin Pyret - de är lite av samma skrot och korn, de där två; smidiga och klättriga och fulla av bus!

Grynet fick en sparkcykel i present också, så vi gick vi ut och provade den så klart. Skönt att få lite frisk luft och utlopp för lite spring i benen.  I all synnerhet Pyret är en fartfantom av rang! Mormor, som inte har samma fartgen i sin genuppsättning, ryste lite för sig själv men tänkte att det är väl himla skönt att ha barnbarn som tycker att det där med fart och fläkt, det är livet på en pinne! (Så länge mormor slipper).

Sen gick vi in igen och plåstrade om Pyret som fått ett råkat ut för ett litet blodvite. Sånt händer ju så lätt när man far fram som  ett jehu. Vi åt god mat och jag tog ett foto på sonen som satt jämte mig. - Gör nu inga konstiga miner! förmanade jag sonen, som har en osviklig förmåga att göra just det. Sen tog sonen ett foto på mig och sa ungefär samma ska. Jaja.

Grynet, bon läste sina födelsedagsböcker, och Kickan fick pyjamas på och ville sitta hos farmor en stund. Sen var kalaset över för det här året - men ett väldigt bra kalas det var det! Vi ser fram emot nästa.