Efterlängtat besök

Tisdagen var en inte en riktig höjdardag, i alla fall inte om man är en liten raggig australisk terrier. Matte hade bokat in ett besök hos veterinären. Gaddarna skulle ses över, tandsten skulle tas bort, vaccination skulle göras. Så matte fick gå upp alldeles orimligt tidigt, Loppan fick ingen frukost och sen åkte vi till veterinären. Veterinären fick inte titta i Loppans mun, komma där och vara närgången när man inte är presenterade?! Tack, men nej tack, sa Loppan. - Gör inget, sa veterinären, - vi ska ändå söva henne och röntga gebisset så vi tar det senare och sen kan du matte komma och betala en rejäl summa pengar och så är det klart. 

Förutom då att veterinären ringde efter ett tag och sa att ja, jo, det var nog så bra och den där tandborstningen som vi kämpar med den hade nog gjort nytta - men Loppan hade råkat ut för ett trauma och hade en rejäl fraktur på en tand som måste tas bort. Matte fick omedelbart akut dåligt samvete för att hon inget märkt, men sa att det är väl klart att tanden ska bort, kosta vad det kosta vill. Och kostar, det gör det - men vid trauman rycker ändå försäkringsbolaget ut och hostar upp en liten del. Ganska liten, men man ska inte skåda utbetalt försäkringsbelopp i munnen, som det gamla ordspråket säger.

Sen fick matte hämta en tilltufsad Loppa som var trött och hela pälsen bara spretade och livet -det var inget roligt alls. Ända tills vi kom hem - jo för där fanns ju Kickan! och Kickans föräldrar. Och Kickan, hon ryckte genast ut och klappade så fint, så fint på en trött liten terrier.

Sen tog Loppan igen sig, och det var fullt program för oss övriga. Mat skulle ätas! Teckningar skulle målas! Resväskor skulle köras! Runt, runt. Jag såg hur maken kastade en beräknande blick på Kickan - tänk om man skulle stoppa på henne mobilen, ens stegräknarapp hade stuckit iväg till oanade höjder! Sen insåg väl maken ändå att det kanske vore ett himmelsskriande fusk, så det blev inget av med det.

Sen tyckte Kickans mamma att det var läggdags. Det tyckte inte Kickan. Ånej, när alla satt och skrattade så de tjöt åt vad som stod i pärmen från pappas barndomsår som farmor hittat nere i pysselrummet, ja då ville hon vara med om det roliga så klart! Men till slut ramlade alla i säng och sen, dan därpå, ja då rände Kickans pappa och mamma iväg på spa. Vi vinkade raskt farväl och sen var det full sysselsättning!

Kickan och farfar pärlade armband och halsband så det stod härliga till! Klart man vill ha extremiteterna fullhängda med tjusiga pärlor, det begriper ju vem som helst.

Lite frisk luft ska väl ändå till och eftersom det (nästan) inte regnade tänkte farmor och farfar att en promenad till Stadsparken för att titta på änderna, det är ju ändå ett väl beprövat koncept, ända sedan farmor var en liten tös, faktiskt. Då var det ju först så att man skulle aptera ett styck barnbarn i en vagn och efter lite kallsvettiga brottningsmatcher med sagda vagn kunde vi traska iväg. Men alltså, måste man ha svart bälte i barnvagnsmetodik för att klämma ner ett styck barnbarn i en vagn av modernt snitt? Herregud så mycket mojänger som skulle grejas med. Kickan tog det dock med knusende ro, och sen tittade hon högtidligt på änderna som trodde att de skulle få mat. Eftersom farmor totalt glömt havregrynen blev det inget med det. Däremot hade farmor kommit ihåg extrablöja, torkdukar, vatten och aprikoser om ett plötsligt behov skulle uppstå. Det gjorde det inte, och änderna fnös åt såväl blöjor som aprikoser. Tror jag - de erbjöds inget av ovanstående.

Sen var det ändå dags att gå hem igen. Det var ju mer som stod på programmet! Klappa Loppan till exempel. Sätta pärlor i pärlplattan. Rita lite till. Äta middag - som av en lycklig slump visade sig vara pasta, köttbullar och knäckebröd. Delikat! sa Kickan. Vi skickade en förfråga till mamma och pappa om de fick lika god mat, och de sa att de var alls inte missnöjda. Det var ju bra, men vi tror ändå att vi drog det längsta strået.

Sen var det dags för pyjamas, nappen och Katten - och lite Babblarna på tv. En bra avslutning på en väldigt bra dag! Och sen drog sig Kickan och farmor tillbaka för natten, även om farmor fuskade lite och låg och läste tidningen när Kickan somnat (som farmor inte hunnit med tidigare på dagen, det är fullt ös när man har en liten knatte i hemmet).

Det kom ett sms från mamma; hoppas det går bra att få Kickan att somna?! Farmor kunde bums skicka ett lugnande foto på ett djupt sovande barn. Och sen, sen sov Kickan och farmor och Loppan och farfar så småningom. Även om farfar höll på att fotas ur sängen vid något tillfälle av ett barnbarn på tvären. De är märkligt starka i benen de där små krabaterna!

Sen var det morgon och dags för frukost och Kickan lärde sig att det är gott med müsli. Hennes pappa hade sagt att det gick så bra med yoghurt utan något på, men den lätte gick inte Kickan på. Ånej, om farfar hade müsli på sin yoghurt, ja då skulle hon också ha på sin. Basta! Så jag tror nog att det får köpas lite müsli hemmavid framöver.

Sen pysslade vi lite till och sorterade knappar och hällde pärlor i burkar och sen kom mamma och pappa och hämtade sin Kicka. De var nöjda med sitt spa:ande, det var de - men jag tror att de var minst lika nöjda med att få träffa sin lilla tös igen. Efter lite lunch åkte de hemåt igen och tystnaden sänkte sig över vårt hem. Vilsamt, jovisst - men tomt ändå efter en sån där liten fröken som sjunger och dansar och klappar Loppan och ritar och pärlar. Det är ju märkligt ändå, att just vi har lyckats få tre så rara och roliga flickor till barnbarn!