En fråga om matematik

Nä, jag blev inte tvåa, precis som jag trodde. Därmot blev jag blåst på, lite regnad på och lite i största allmänhet utsatt för såväl elementens raseri som en strålande vacker och bra golfbana. Trevligt hade vi i min boll också! God lunch före och god mat efter och sisådär.

Vad jag blev? Ja det beror ju helt på hur man ser det. Det var i alla fall så här att när stridsdammet lade sig så hade tre personer exakt samma poäng, men däremot olika handikapp. Och eftersom jag då hade högst handikapp så blev jag ju 3:a enligt vedertagen golfpraxis. Men man kan ju också välja att se det som att jag blev delad 1:a. Om man tänjer lite på golfpraxis alltså.

Det tycker jag man kan göra.

P.S. Maken vann. Så hur man än ser på saken så gjorde Huliganfamiljen bra ifrån sig.

Höstvindar friska!

Det har vi här idag. Nog för att Skåne är rätt så blåsigt i normala fall, men idag tar det i lite extra. Det kommer ju att kännas, kan jag säga. Jo för idag går den stora golfbataljen av stapeln, och om någon timme ska man kämpa mot elementens raseri ute vid havet. Nåja, då har man något att skylla på när bollen går lite som den vill - vilket den har en tendens att göra i alla fall.

Huliganen ska inte spela golf, ånej, han är klokare än så. Han kommer att tillbringa eftermiddagen med sin moster och det tycker han är mycket bättre. Syrran har nämligen en stor förståelse för att hundar gillar skinka. Och ost. Och att de vill gå på promenader, bli bortskämda och få ligga på mattan vid soffan och bli kliade på magen.

Förra året lyckades jag mot all rim och reson och mot alla naturlagar bli tvåa i den här tävlingen. I år lär man dock vara tillbaka i business as usual misstänker jag. Vi har spelat på Barsebäck tidigare, och då har jag ett bestämt minne av att jag övervägde att dränka mig i Öresund när vi spelade hålen längs med havet.

Så om jag inte hörs av mer i denna blogg vet ni vad som hänt. Jag borde kanske också stannat hemma och bli kliad på magen...

När man inte är så himlans händig och pysslig själv

..så är det ju tur att man har pyssliga kompisar. Kompisar som glatt delar med sig av sitt överflöd.

Tänk är er nu detta fat fyllt av delikata chokladpraliner!

Tyvärr kommer dessa chokladpraliner nog mest att skådas för ens inre syn, för chokladpraliner upplagda på ett fat, hur rosigt och guldigt och vackert det än är, är snart f.d. chokladpraliner. Väldigt f.d.

Trots...

..att man snart ska i möte och redan har börjat förbereda sig på ställningskrig och krypskytteargument så kan man väl inte vara annat än alldeles lyrisk och spruttig i kroppen av ren och skär sällhet?

Jag menar; att komma ut i en tidig kall och krispig höstmorgon, att börja se hur den mörka natthimlen gradvis byter färg från mörkgråblått till lite lysande dovturkosblått och se att solen har för avsikt att lysa över onda och goda även idag, finns det något som får det att spritta mer i kroppen?

Ja förutom champagne då. Och maken. Och Huliganen. Och tanken på att imorgon kommer sonen hem på besök.

Jag älskar hösten.

Fotografisk måndag

Veckans uppgift: cirklar och rektanglar.

En dag på stranden

Herr ordningspolis Huliganen åkte till stranden. Där var det minsann mycket som behövde åtgärdas. Vågorna svepte in på det mest oorganiserade och oordnade sätt, här krävdes att någon sa ifrån!

Sluta bums!

 

Kolla matte, det är helt galet!

S L U T A!!!

Hjälp, nu blir jag lite blöt om tassarna!

Iiiihhhhh - de' e' blött!

 

På torra land igen...

 

Men jag har ögonen på dig, hörredu!

 

Oj, nu kommer vågen igen!

 

Se upp, för nu kommer jag!

Oj, nu blev jag lite trött - det är jobbigt att vara ordningspolis

 

Jag kan ju känna att det var rätt så skönt att vi var alldeles ensamma på stranden. Det var vågorna, vi och en förfärlig massa Huligandecibel.

Kulturskymning

Och det hände sig vid den tiden att det utgick ett påbud från kommunstyrelsens ordförande att hela Lund skulle bli lite kulturella - nej, kanske det inte riktigt var så, men idag har det i alla fall varit Kulturkalas här i Lund.

- Nu ska vi vara kulturella! sa jag till maken och begravde den grammatiska stridsyxan (se föregående inlägg).

Maken, som sett att det gavs arkeologiska föredrag på hans institution visade sig genast beredd att vara hur kulturell som helst, så vi cyklade ner och lyssnade på två föredrag om utgrävningarna i Uppåkra. Efter det begav vi oss till Botan, för att titta på trädgården i skymningen

Och inne i växthusen där det prunkade på rätt så bra får man nog säga.

Somliga växter prunkade bedårande vackert...

Andra var liksom lite mer hängiga, men vackra ändå...

Vissa var avgjort taggiga..

Några var brottsliga och inspärrade bakom lås och bom...

Och andra igen var mer skulpturala...

Rätt vad det var, snavade jag över den här skylten och kom på att jag var lite hungrig, så vi tog våra cyklar och gav oss iväg in mot stan igen för att stilla den värsta hungen.

Stanna! ropade maken när vi cyklade här, för han hade fått syn på skylten: Vin- och Diverseaffär. Där var vi ju bara tvungna att gå in. Fast något vin sålde de inte, men det gjorde inget för det kändes kulturellt så det förslog ändå!

Vi cyklade vidare ner till Stortorget och åt tupp och drack ett glas vin. Tja, det kan väl hända att jag råkade hälla lite vin över maken, men shit happens - och det är ju ändå bättre att få vin över sig än ketchup, kan jag ju tycka.

Och sen, ja sen cyklade vi hem igen och gick på en kulturell kvällspromenad med Huliganen.