torsdag 30 september 2010

Trots...

..att man snart ska i möte och redan har börjat förbereda sig på ställningskrig och krypskytteargument så kan man väl inte vara annat än alldeles lyrisk och spruttig i kroppen av ren och skär sällhet?

Jag menar; att komma ut i en tidig kall och krispig höstmorgon, att börja se hur den mörka natthimlen gradvis byter färg från mörkgråblått till lite lysande dovturkosblått och se att solen har för avsikt att lysa över onda och goda även idag, finns det något som får det att spritta mer i kroppen?

Ja förutom champagne då. Och maken. Och Huliganen. Och tanken på att imorgon kommer sonen hem på besök.

Jag älskar hösten.

7 kommentarer :

  1. Jag älskar också hösten, även om jag tyckte det var lite kallt i morse. Vi hade frost!

    Och vad gäller champagnen så kan jag glädja dig med att jag och maken inom det snaraste (typ ett par veckor eller så) åker till Frankrike på champagneresa. Epernay rättare sagt...

    SvaraRadera
  2. Kall, tidig morgon - jag ryser av obehag bara jag tanker pa det.

    SvaraRadera
  3. Angela; åh så glad jag blir! Alldeles omåttligt glad. Ännu gladare hade jag ju blivit om det var jag och maken som skulle på champagneresa måste jag erkänna.

    Emelie; mespropp!

    SvaraRadera
  4. Ja Jea håller med dig och tillägger att hösten är den BÄSTA årstiden.
    Idag har kunderna på jobbet huttrat och muttrat över att det var frost inatt. Jea har glatt och klämkäckt svarat: Ja visst är det HÄRLIGT!!!

    SvaraRadera
  5. Det är rätt Jea - du sprider glädje och uppmuntran omkring dig, vare sig folk vill ha det eller ej!

    SvaraRadera
  6. Jag med! ÄLSKAR det!!

    SvaraRadera
  7. Lotti, jamen precis! Höst, det är grejer det!

    SvaraRadera

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.