lördag 16 juni 2012

Win-win

Igår fick maken och jag ett hedersuppdrag av Första (och Största) Digniteten; vi skulle vara barnvakter till Ellen! Lite pirrigt var det ju, för man undrade ju om de gamla takterna satt i? Det är ju några år sedan ätteläggarna var i den åldern.

Men Ellen, cool som alltid, hade full koll på situationen! Vi hade en fantastisk kväll som innehöll lite av det mesta; sminkråd till exempel. Ellen hade alldeles nymålade blåa naglar som vi vederbörligen beundrade. Vilken glans! Vilken fägring! Sedan tittade vi på mina omålade naglar. Ellen skakade bekymrat på huvudet och kom sedan med rådet "lila nagellack", och det kände jag ju genast var mitt i prick.

Sedan åt vi och Ellen upptäckte att Huliganen tyckte om Scoobidoo-pasta. Det tyckte både hon och Huliganen var en rasande bra upptäckt, och det blev så vett-o-etikettmässigt tjusigt att Huliganen matades med sked (dock inte samma som Ellen använde kan jag lugna eventuellt oroliga föräldrar med).

- titta, han tycker om Scoobidoopasta! jublade Ellen då, ivrigt ackompanjerad av Huliganens - ja det gör jag, ja det gör jag!!

Sen läste vi böcker; om Bamse och Skalman och Lejonparden och Tigerkakan. Rasande spännande alltihop - jag kunde knappt tåla mig förrän vi kom till slutet och fick veta hur det gått.

Mitt uppe i den litterära stunden fick Huliganen fnatt och skulle gräva sig in under soffan; först tänkte jag att det möjligen var en bit pasta som förirrat sig dit (ja det kan ju gå lite vilt till när både barn och hundar ska äta...), men det visade sig vara en liten röd gummiboll som låg där. Och denna lilla röda gummiboll ville Huliganen rysligt gärna leka med, vilket skulle ha resulterat i en Rysligt Död Gummiboll. Det gick ju inte, så vi la undan bollen, till Huliganens sorg.

- Jag får köpa en boll till Huliganen imorgon, sa jag till Ellen.
- En grön boll ska det va', utlät sig Ellen då.

Så visst var det en givande kväll? Både färganalyser och kostråd för hund, alldeles gratis och på köpet!

Och sen, ja sen somnade Ellen i min famn - och man blir lite varm om hjärtat när man har sovande prinsessa som alldeles förtroendefullt snusar mot ens axel.

Maken? Ja han tittade på fotboll - fast först hade han och Ellen en killa-varandra-tävling. Och jag tror att Ellen vann. Förmodligen tyckte maken att det var kvällens höjdpunkt, med tanke på att han sov sig igenom en stor del av första matchen och med tanke på den snöpliga förlusten i Sverigematchen.

6 kommentarer :

  1. Vilken kramgod historia; man blir ju riktigt fuktig om ögonen...
    Det här vagar jag inte säga pa engelska, men ni kunde nog gott ha gett dem pa snytet!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Precis min åsikt! På snytet är just vad de skulle haft - nu är ju festen slut för vår del (i alla fall för dem som bryr sig...)

      Radera
  2. Svar
    1. Ja det kan man verkligen fråga sig! Inte Huliganen och jag i alla fall... ;-)

      Radera
  3. Och Ellenfamiljen bockar och bugar för det professionella stödet i Ellenföräldrarnas bortovaro. Ellen har pratat mycket om hundar sen ni var hos oss, jag ska tydligen föreställa hund hela tiden - som hon kan säga "Duktig hund" till.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men det är ju det jag säger; Ellen är en otroligt begåvad flicka som genast har förstått det där med positiv förstärkning när man tränar hund. Funkar säkert på mammor också ;-)

      Radera

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.