När man glömmer...

...kameran när man åker till Köpenhamn med dottern, ja då blir det inga Köpenhamnsbilder i bloggen! (OK, jag tog en bild på dottern med mobilen när hon på ett mycket generöst och dotterligt sätt bjöd sin mor på champagne och jordgubbstårta på Café Norden, men eftersom hon ser lite olik sig ut (låt oss kalla det så), tänker jag jag inte lägga ut bilden här.

Sen hade jag minsann inte tid att fotografera, med eller utan kamera. Vi hade nämligen ett Uppdrag, dottern och jag. Nämligen att inhandla den födelsedagspresent vi föräldrar i ett givmilt ögonblick utlovat. Presenten skulle vara en handväska, och det begriper ju vem som helst att det kräver sin kvinna. Plus koncentration och uthärdighet. När vi vänligt erbjöd såväl maken som dotterns sambo att följa med bleknade de, och avböjde raskt.

Nu vet ju vem som helst att man shoppar så mycket bättre om man inleder med lite bubbel, alltså gjorde vi det. Sen kastade vi oss över Uppdraget! Vi vandrade in och ut ur affärer, vi gick tillbaka, vi jämförde, vi provhöll, vi funderade. Mitt i alltihop fick vi styrka oss med lite lunch också, och det var nog den som gjorde det, för vi släpade i triumf hem en DKNY-väska från Magasin du Nord. Men det var inte nog med det! Vi lyckades dessutom inhandla present från sonen. Eller brodern. Ja det beror liksom på vem man utgår ifrån - en illandes röd och mycket tjusig plånbok.

Sen kan det väl hända att vi liksom råkade shoppa var sin klänning också, det slinker ju så lätt med en klänning när man är på det humöret. Det var vi.

Och sen blev det ju lite budget-shopping också - när vi kom ut från Magasin du Nord höll blomstermarknaden nog på att förbereda sig på att packa ihop, så många av buketterna kostade 10 kronor styck! Förvisso danska, men ändå. Det gick ju inte att motstå, det hade krävt en motståndskraft full av anabola steorider för det.

Sen åkte vi nöjda hem med tåget, och det kan nog hända att vi slumrade till en stund. Det tar på krafterna att shoppa loss!

Väl hemma kom dotterns sambo också, dottern hade nämligen handlingskraftigt bjudit in dem på middag hos föräldraskapet. En sån chans vill man ju inte missa! Själv hade jag läst recept och begrundat dem ur alla aspekter, medan maken botaniserat i vinkällaren. Väldigt trevligt hade vi, och väldigt mätta blev vi.

Färsk sparris med lufttorkad skinka och balsamic  med en muscat från Alsace
Italiensk fylld lammstek med Rioja
Chokladfondant med hallon och vaniljglass med Asti Spumante

Jo. Man blev mätt. Och nöjd!

Dessutom hade vi inlett med ytterligare en skvätt champagne som dottern bjöd Maken på. Maken har nämligen fått en artikel accepterad för publicering i en Mycket Ansedd Arkeologisk Tidskrift, och detta måste absolut firas tyckte dottern, klok som hon är.

Efter all denna mat och allt detta vin kan man ju tro att man sov länge - men si det gjorde man inte alls! Ut i den härliga vårmorgonen galopperade hunden och jag. Sen galopperade vi hem igen och åt frukost. Maken och jag for iväg och köpte fröer och jord och sen, ja sen utbröt det stora trädgårdsraseriet. Ett lyckligt sådant vill jag framhålla!

Hur kan man vara annat än lycklig när solen skiner på en? När maken gräver ur komposten? (Ja, jag blir lycklig över de märkligaste saker). När man kan hänga tvätten på tork ute för första gången i år?

Ikväll ska jag gå och lägga mig i en säng som är nybäddad med soltorkade lakan, det är vardagslyx det! (Trots att det är söndag).

Jag har städat växthuset - ut med alla pinaler och sen har jag spolat rent både ute och inne, vattnet stod som en fontän omkring mig och hunden flydde fältet - han är inte mycket för att duscha, den jycken.

Jag gick där och kände mig så innerligt lycklig och nöjd med livet, det riktigt liksom bubblade i mig. "Effervescent" har jag lärt mig att det heter på engelska, och det gör det minsann rätt i. Så jag kände mig sån också, effervescent alltså.

Ända tills jag försökte vända komposten, nu när maken grävt ur en avsevärd del. Det var ganska tungt, men det var inte det som fick mig att svära som en borstbindare. Nej det var när jag halkade omkull i en massa gamla ruttna äpplen och föll raklång i lerkladd och äppleslask. Då bubblade jag inte direkt. Arg som ett bi for jag in i huset med äppleslajmet hängandes som en slags märkliga julgransprydnader över  hela mig. Fast när maken rykt ut och pussat och grävt lite och jag duschat så återgick jag till mitt fryntliga tillstånd igen.

En bra dag har det varit - ja en bra helg överhuvudtaget! Sådderna har kommit igång, och det är ju himla bra eftersom såväl pallkragar som den nya lilla köksträdgården börjar bli redo!

Och sen är det ju så att köksdörren har kunnat stå öppen hela dagen! Utan att man fått kylknölar och rimfrost i skägget, och är inte det något att fröjda sig över så vet då inte jag vad som ska till.

Välsignade vår! Man blir lite lerig och kladdig (i alla fall när man stupar i komposten), man blir trött i ryggen och man vet att man kommer att somna i soffan ikväll. Huliganen snarkar redan, hoprullad på mattan. Men mest av allt blir man lycklig!