Another one bites the dust

Ytterligare en arbetsvecka kan läggas till handlingarna. Nu är det bara en vecka kvar tills förste advent! Jag får behärska mig, lite principer har man väl ändå? Även om jag å det mest förbluffande har ändrat mig de senaste åren från att vara en sträng "inge´-julpynt-förrän-in-i-det-sista-och-hör-sen"-människa till att vilja lysa upp december med ljusslingor, snöflingor och en eller annan tomte redan i början av månaden, så tycker jag ändå att startsignalen inte går förrän förste advent.

Herregud, november har hittills varit så makalöst grå och trist att jag faktiskt har övervägt att kasta alla principer överbord - men med uppbådande av all min viljestyrka så har jag nöjt mig med att leta upp alla ljusstakar och adventsstjärnor och viskat snart är det dags! till dem.

Medan jag väntar roar jag mig med att äta kycklingsoppa. Väldigt god om jag får säga det själv. Soppan inmundigades i min ensamhet* eftersom maken rantat iväg till Göteborg. Men han kommer snart hem, redan om en timme bör han knalla in genom dörren, ja om nu SJ sköter sig och ser till att tågen rullar som de ska, sånt kan man ju inte så noga veta.

Nu kan det hända att den observanta bloggläsaren hoppar högt och förbluffat utropar "Sitter människan och dricker vatten en fredagskväll?!".

Lugn, bara lugn. När maken är här, då blir det lite ost, knäckebröd och hemgjord björnbärsmarmelad med timjan och portvin. Och då kan man faktiskt inte dricka vatten till, då får det nog bli lite rött.

*) - alltså ensam och ensam - Huliganen är hemma. Och när Huliganen är hemma får man inte äta kycklingsoppa ifred. Han tyckte också den var god.