Grå söndag

Ibland är det ju så där; man sover dåligt. Vaknar i vargtimmen och kan inte somna om. Försöker planera Livet, som totalvägrar att inordna sig i något som helst schema utan i största allmänhet räcker lång näsa åt en.

Det är då man vaknar och känner sig avgjort Anti. Detta trots att man egentligen inte har något att känna sig Anti emot, utan det är bara Livet som lägger sig som en kall, tungfuktig havregrynsgröt på axlarna på en med ett dovt tjoffande ljud.

Man kunde ju sticka lite? Det var ju det som var en sån god idé, då halvtvå i natt när man med frejdigt mod stickade strumpresår så att maskorna sprätte omkring. Jomen. Den resåren är icke mer, om man säger så.

Det är ju inte det att jag saknar stickprojekt, tvärtom skulle man kunna säga. Alltså stickar jag lite på en av ärmarna på min kofta. Jag repar upp en del av min påbörjade Cameoschal i Supersoft från Magasin Duett och försöker påminna mig själv om att det där med att tappa maskor.... det är faktiskt inte så himla smart.

Inte blir det något stickat på min mössa heller. Fast garnet har jag i alla fall nystat! Och lägger man alpackapälsbollen ovanpå, så ser det i alla fall ut som en mycket liten mössa, med en mycket stor tofs. Nog är det ändå ett steg på vägen?

 

Jag tar mig också i kragen och påbörjar min granny square-kvilt som väl borde ha påbörjats för länge sedan. - Bättre sent än aldrig! utropar jag  hurtfriskt och trampar på symaskinspedalen och fräser raskt iväg några sömmar! Några uppsprättningar senare har jag i alla fall första blocket till min kvilt.

När jag fortfarande trots allt känner mig avgjort gnällig tar jag till det ultimata knepet för att få sprätt på livsandarna; jag städar i någon låda eller skåp. Det råder ingen brist på på röriga lådor och skåp i mitt närområde kan jag meddela; jag har svart bälte i konsten att snabbstäda med hjälp av den beprövade gamla metoden det-som-inte-syns-när-det-är-inklämt-i-ett-skåp-kan-definieras-som-uppstädat. Men ibland behöver känna att det är lite välordnat även i de utrymmen som döljer sig bakom skåpsdörrar och i stängda lådor.

Så nu har jag sorterat, slängt och bringat ordning i kaos. Känns mycket bra! Såväl min garnkorg med pågående arbeten (där jag faktiskt hittade en strumpstickning som senast såg dagens ljus 2010) som min öhängssamling är nu välordnade och sorterade. Livet ler igen. Och kan jag nu bara avhålla mig från att tappa fler maskor så kanske det till och med kan gapskratta lite?