Inte många knop

Dagen har tillbringats fast förankrad i fåtöljen under ett lapptäcke och med årets första brasa tänd. Det finns sämre sätt att tillbringa en förkyld lördag. Läsa lite, sova lite, sticka lite. Jag är inne på makens andra socka och hur mycket jag än gillar garnet och maken, så ska det bli skönt när båda strumporna är klara. Enfärgat är... ja hur ska man uttrycka det? Enfärgat är väl det som ligger nämast till hands?

Nu är ju inte strumporna det enda projektet. Långt därifrån. Ja ghåller på med min tea leaves cardigan och har kommit en bra bit, så lång bit att det var dags att nysta lite mer garn. Så jag har faktiskt inte bara  slöat i fåtöljen, jag har minsann nystat också. En virvel av aktiviteter alltså! Jag är barnsligt förtjust i att nysta garn nu när jag har en nystmaskin, jag tycker nystanen blir så himla fina! Fort går det också. Man börjar med en härva och vips! så har man ett tjusigt nystan.

Nu är det ju inte bara koftan jag håller på med. Jag har dessutom börjat på en ny cameo-schal som jag ska ha på kontoret som är lite kylslaget av sig. Den här gången ska jag sticka i Magasin Duetts Supersoft som jag har fått rekommenderat på bloggar och stickcaféet jag går på. Så jag beställde lite garn och tänkte att det kunde bli en lagom resestickning när vi åkte till Amsterdam. Egetnligen hade jag tänkt mig grafitgrått och lite ljusgrått (jag medger, inte mitt normala färgval, men den här gången ville jag ha något neutralt som kan passa till det mesta så jag bet mig i tungan och avhöll mig från alla gula och gröna nyanser. Nu visade det sig att de gråa jag ville var tillfälligt slut och eftersom jag var i tidsnöd så blev det nougat och pebble istället.

Jag har börjat sticka. Och jag känner lite kluven. "Alla" säger att det kommer att bli jättemjukt och jätteifnt när det är klart och tvättat. Men garnet innehåller mycket spinnolja och är inte så där jätteskönt att sticka med, och på något sätt så tycker jag ändå att eftersom det tar så många timmar att sticka en stor schal, så vill man att även den processen ska vara njutbar. Så jag vacklar lite. Men klar ska den bli. Så småningom. Och kanske den blir helt fantastiskt mjuk och härlig?

Garn som är mjukt och underbart att hantera är det malabrigo lace som jag köpte i Amsterdam. Där kan man tala om mjukt och behagligt! Och färgerna! Man blir liksom varm om hjärtat och lycklig bara av att se dem.

Inte för att jag vet vad jag ska sticka med garnet. Men det gör inte så mycket. Jag kan klappa på det. Nysta det till fina nystan. Fundera och planera. Och medan jag funderar så kommer jag att sticka färdigt såväl strumpor som kofta som schal. Rekorderlig som jag är.