Hur mycket jag än önskar att jag vore en cool typ, en som liksom bara glider igenom helger och middagar och organiserande och tar det mesta med en klackspark, så är det inte alltid så. Det
har hänt att jag stått och svurit på det mest o-juliga vis över såväl julmiddagar som julpyntande. Man vill ju mest bara sprida julmys och gamman och ho-ho-ho:ande kring nejden, inte svära som en borstbindare.
I år har jag dock inte svurit alls. Kanhända att stressnivåerna varit lite väl höga ändå även om jag egentligen inte begriper varför, för det finns faktiskt ingen anledning till det. Framför allt inte eftersom sonen och maken har gjort en stor del av förberedelserna.
Men nu är bordet dukat. Brasan är staplad. Maten är på gång. Och nu väntar det som jag tycker mest om; att träffa släkt och vänner kring ett bord, äta
lite mycket, leka med hundarna, kanske spela lite spel. Och prata! Nu känner jag mig helt klart mogen för lite ho-ho-ho:ande. Julgläde och julgamman; nu är det dags!
Särskilt vill jag önska dottern och svärsonen en riktigt god jul - de firar i Småland och kommer säkert att få en toppenjul där!
God Jul!
God Jul Irene och din familj också! Jag hoppas vi får tillfälle att ses igen under 2015!
SvaraRaderaHär lägrar sig lugnet efter kurkbesök och jullunch, framför Kalle Anka! Halligallit sätter igång om en stund när det är dags att öppna julklapparna!
Det hoppas jag också! God Fortsättning!
RaderaDen här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaOch vi som var där när julstämningen infunnit sig kan bekräfta att du lyckades. Stort tack till Huliganfamiljen för en underbar julafton med mycket gott att äta och dricka, massor med prat och skratt och perfekta julklappar! Kramar
SvaraRaderaKram tillbaks! Det var himla roligt att ha er här!
Radera