Söndagsfrid

I alla fall nu. Det har funnit stunder under dagen när det där fridfulla har varit lite frånvarande. När jag skulle hänga ut en ljuskedja i en buske, det är ett ögonblick som osökt faller mig in. Jag tycker det är lite mörkt här på vår gata och  nu när det är advent kan det ju vara fint med lite ljus tänker jag. I all synnerhet som maken har hotat med att plocka fram sin vedervärdiga tomte och snögubbe, då måste jag ju anlägga lite moteld. Alltså for jag iväg och köpte mig en ljuskedja och sen klev jag ut i trädgården för att aptera densamma. Då började det raskt droppa små elaka iskalla regndroppar på mig. Sen blev kedjan snabbt kall och styv och trasslade in sig på det mest ondskefulla sätt. Då svor jag på ett sätt som inte alls framkallade någon julestämning. Efter att ha gått in och tinat upp lyckades jag dock få upp eländet kedjan och nu lyser det i mörkret.

Sen bakade jag lite saffransknutar och då blir man ju genast lite mildare till sinnes. Dessa bullar har jag längtat efter sedan förra julen ungefär och nu kunde det vara dags. De är så kaloristinna att man, som periodisk viktväktare, måste blunda när man läser receptet - men jag måste säga att de är värda det. Man får späka sig lite extra vid något annat tillfälle, men nu till jul kan man faktiskt behöva en saffransknut.

Jag har också stickat färdigt en socka. I restgarner och med istickshäl och allt och jag får nog säga att det blev ganska fint ändå. Lite pilligt att plocka upp hälmaskorna bara, det hade kanske gått enklare om jag valt att sticka i tråden till det som skulle bli häl så småningom i en avvikande färg och inte i vitt, när själva randen var mönstrat i vitt... ibland är man inte så smart. Sedan googlade jag ihärdigt och sydde ihop de sista maskorna med kitchener stitch, något som Ida-Karin visade mig igår på de pulsvärmare hon stickat. Jag tog google i hågen och lyckades också snörpa ihop något som med god vilja kan tolkas som kitchener stitch.

Nu har jag bara en sockhäl kvar. Men den får vänta ett tag till, nu ska de gås på hundpromenad i det kalla regnet. Då kan jag ju dock glädja mig åt att se vår ljustindrande buske när jag svänger in på vår gata.

Och sen går jag in och tittar på min lilla adventskalender - jag brukar inte ha någon sådan, inte sedan barnen var små. Men de här små husen, de gick inte att motstå.