torsdag 4 december 2014

Torsdag


Det börjar bli kallt här i Skåne. Inte riktigt kallt som i snö och tomtar och Rudolf-med-röda-mulen-kallt, men precis över nollan. Alltså byltar man på sig fleecefodrade brallor, dubbla vantar och mössa ner till nästippen när man går på promenad. Det tar sin lilla tid att få på sig allt, så jag kastar avundsjuka blickar på Huliganen som otåligt står och stampar när jag fipplar med vantarna och kopplet och hela konkarongen. Pälsen, den sitter ju där den sitter. (Ja när han inte fäller förstås, för då ligger det drivor av underull i hörnorna här hemma, ack ja).

Dagen startade bra. Ibland träffar vi på eurasiertiken Sheeba och hennes matte när vi går morgonrundan. Vi går åt olika håll, och om vi då har tur så möts vi någonstans på mitten och när vi gör det så känns det alltid som en bra start på dagen. Huliganen låter sig villigt hälsas på av Sheeba som bara är 5 år och har lite mer fräs under tassarna, och Sheebas matte och jag utbyter djupsintheter om både det ena och det andra. Imorse, t'exempel, så pratade vi om strumpstickning, bara en sån sak! När Huliganen var liten ligistvalp så träffade vi på Sheeba's föregångare, en gammal kees-tid som hette Polly, och hennes husse. Då var det Huliganen som var liten och skuttig och gamla Polly viftade lite förstrött med svansen. Nu finns vare sig Polly eller husse längre, men Sheeba och matte finns! Det tog bara några år innan jag fick klart för sig vad matte heter; det är ju så, man känner varandra genom hundarna och jag är helt på det klara med att för de flesta i grannskapet så heter jag just Huliganens matte och inte alls Irene, som vissa envisas med att kalla mig.

Sen så var det jobb och sånt, det brukar det ju vara på torsdagar. Och vår husse, ja han fräste iväg till Malmö på kurs, tänk som vissa kommer runt och får se världen!

Jag tyckte då att det var synd om Huliganen att vara ensam hemma, så efter lunch tog jag med honom till vårt nya kontor, som i och för sig också är vårt gamla kontor, men nytt för mig. Typ. Det är där vi haft våra fikapauser och jag var lite orolig för att Huliganen skulle prata om ost hela tiden, men han var mest intresserad av att se hur folk hade det i sina nya rum. Dessutom lider han ju inte direkt av någon större blygsamhet, så när konferensrumsdörren stod öppen klev han in och deltog med liv och lust i ett synnerligen vetenskapligt möte som pågick just då. Då blev alla mycket glada (vem blir inte det av att möte en liten västgötaspets?) och Den Store Beställaren klappade raskt om honom, och om det är så att detta resulterar i fler och större beställningar till oss, ja då tycker jag det vore på sin plats med en liten bonus till Huliganen.

Trots allt tyckte jag ändå att det kanske vore bättre med lite färre västgötaspetsar med attityd under mötet, så jag halade ut honom och lockade in honom på mitt rum.... och stängde dörren! "Förrädare" sa Huliganens blick, och han lade sig med ryggen mot mig och tittade längtansfullt ut genom glasrutan mot köket där osten befann sig.

Nåja, så småningom blev det såväl fikapaus som ostbit, så jag tror nog ändå att det var helt ok att tillbringa en strävsam dag på arbetet.

7 kommentarer :

  1. I meet people here when I am out with the dogs and they nod and smile and then I meet them again when I am alone and they don't seem to recognise me. Also I'm often told by friends that when they say to someone, the hairdresser for example, 'the lady with all the dogs', it's known exactly who is being referred to, but when my name is used, blank looks. We shall both have to resign ourselves to playing second fiddle to our hounds I think!

    SvaraRadera
    Svar
    1. I believe you are right - and as long as we are nog called "the crazy dog lady", perhaps we should be content with that? :-)

      Radera
    2. nog - as in "not". Obviously. I can't blame everything on Google translate.

      Radera
  2. Tack så mycket för väderprognosen, nu behöver jag inte fråga dottern om hur mycket jag ska ta på mig i morgon;)
    Hoppas det fortfarande passar att ses utanför domkyrkan i morgon kl 14?? Har alltid med mig en liten stickning i handväskan, så det vore fint om "fiket" är stickvänligt! /Ida

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det passar utmärkt, jag ser fram emot att träffa dig! Stickvänlighet är ett viktigt kriterium, och just därför går Stenugnsbageriet bort. Trots fantastiska kardemummbullar. Vi ses imorgon!

      Radera
  3. Du tror inte DSB chansade på att få rabatt på priset ifall han klappade extra på Huliganen?? Eller, egentligen borde ni lägga på extra, för tänk att få tillfälle att mitt i förhandlingarna få bonusen att mysa med en liten hund!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du har alldeles rätt, vi borde lägga på ett "hundpålägg" på våra priser. 10 procent eller så kan väl vara rimligt?

      Radera

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.