Sjukstuga

Det är lite sjukstuga här hemma. Maken är den som är sjukast, och sitter nedbäddad i en fåtölj och tittar på gamla Åsa-Nisse-filmer i din missriktade tron att detta hjälper mot feber och snuva. Var denna villfarelse kommer ifrån vete fåglarna, men maken är totalt oemottaglig för sunt förnuft och vetenskapliga argument varför detta är totalt fel. Han verkar lite trött, vilket möjligen kan bero på att jag vaknade vid 5-tiden i morse och tyckte mig höra möss i köket. Alltså väckte jag maken och sa att här gällde det att raskt byta ut de ratade Japp:en mot ost, så att mössen gick i fällan! Maken vacklade snällt ut i köket och betade fällorna med ost, alltmedan han hostade ihåligt. (Varför jag inte gjorde det själv har jag faktiskt inget riktigt bra svar på). På morgonen hittade jag inga som helst spår efter möss och osten sitter orörd kvar i musfällorna. Det måste vara fantastiskt underbart att vara gift med mig.

Huliganen och jag flydde fältet ett tag, och det gjorde vi så gärna eftersom det faktiskt har varit ett strålande väder idag. Många minusgrader, lite snö och sol - således rymde vi ut i trädgården och tog kameran med oss.

- Vad ska jag fotografera? Vad-vad-vad?? funderade jag och tittade mig omkring. Sedan föll mina blickar nedåt... Inte behöver man undra när man har en sådan naturlig fotomodell i fotknölshöjd.

 Nu när jag lyckats så väl på låg höjd tänkte jag spana vidare. Jag traskade förbi växthuset, där man såg skuggorna av vinrankan genom frostrosorna på fönstret. - Håll ut! sa jag uppmuntrande, - rätt vad det är sitter vi därinne igen och dricker vin te och har det trevligt.

Bakom växthuset växer det en himla massa murgröna och i murgrönan ligger det en kruka och försöker se ut som en amfora som romarnna glömde kvar någon gång på antiken när de drog förbi Lund. Detta kan vara mindre troligt eftersom de, såvitt jag vet, inte hade vägarna förbi här. En som dock hade vägarna förbi, eller rentav igenom, murgrönan var Huliganen. Jag fnissade lite för mig själv och tänkte att för honom är det nog ungefär som en djungel av djungligaste slag.

Det är skönt att ha tak över huvudet - både vi och fåglarna. Jag skänker alla uteliggare en tanke och känner att man ska vara innerligt tacksam för att man har det så bra. Åsa-Nisse till trots.

Efter lunch gick jag upp till syrummet. Inom parantes sagt; lunchen var en mager historia. Vår våg har haft dåligt batteri över julen, så när man ställt sig på den sa den bara "low" och det kändes ju bra. Nu har maken bytt batteri, och helt plötsligt sa den vanartiga apparaten något helt annat än "low". Det där med jul sätter sina spår...

Jag har sytt färdigt en kjol. Just nu har jag problem med högerarmen och har lite svårt med stickningen. Förvisso försökte jag börja på en mössa igår, men när jag skulle prova om den blev lagom (hade bara hunnit med resåren) så sjönk den belåtet ner och la sig på axlarna. Uppenbarligen har jag ett mycket litet huvud. Det är jag och Nalle Puh, typ. Alltså sydde jag på min kjol och nu är den klar! Jag är ganska mallig, i all synnerhet över fickorna. Jag har nog aldrig sytt den typen av fickor förr, och därför råkar det bli en bild på en av dem. Blixtlåset däremot, kom inte med på bild. Nåja, det är ingen förlust, det hade aldrig vunnit Miss Blixtlås. Förmodligen inte ens kommit till finalen.

Sen plockade jag fram tyg till ett nytt projekt, jag ska sy mig ett förkläde till. Förkläden kan man inte få för många av, inte i den här familjen där vi är så glada i mat! Jag hann dock inte börja innan brevbäraren kom - och tänk nu behöver jag inte sy något förkläde, för det kom ett i julklapp från Sue! Och inte nog med det, jag fick flera fina julkort från bloggvänner; från Lori i Californien, Maja i Skövde och Sue i Bath - det gjorde mig verkligen alldeles väldigt glad! Den lilla julfågeln kom också från Sue. Har jag riktig tur, så kommer Sue i egen hög person hit nästa år, tillsammans med hennes Mark och det ser vi alla i Huliganfamiljen mycket fram emot