fredag 29 september 2017

Denna dagen ett liv

Alltså, man är väl uppvuxen med Saltkråkan och farbror Melker och Tjorven & Co. Så här på äldre dagar så kan jag emellanåt känna en viss släktskap med farbror Melker, det där lite barnsliga och entusiastiska, den som vill så väl och ibland blir det bara pannkaka av alltihop. Men, inom parantes sagt, den där Pelle - honom har jag aldrig begripit mig på. Tjurig och surig unge, det har jag alltid tyckt. Fast nu vimsar jag visst in mig. Har man sett sin Saltkråka, ja då känner man till det där med "denna dagen ett liv". Melker, han byggde väl en läckande vattenledning och tillagade en alltför salt aborrgryta vill jag minnas. Men vad har jag gjort idag då?

Tja, jag inledde dagen med att prata med hissmaskinsreparatören som upplyste mig om att ett sånt hissverk som vi har, det har han aldrig skådat tillförne (är det inte ett underbart ord?!). Nä, så är det kanske när man har en hiss från 1930 med originalhissverk. Snart 90 år med andra ord och jag hyser ju en viss misstanke om att hissar som installeras idag, de lär inte fungera om 90 år med all elektronik och sånt. Vi fnyser åt elektronik. Vår hiss klarar sig utmärkt utan. Och hissmaskinsnissen, han sa att så länge de får fram reservdelar så är det inga problem.

Sen så jobbade jag. Ihärdigt och intensivt. Ända tills lunch, det finns ju någon måtta på hur länge man tycker att man ska slita i sitt anletes svett tycker jag.

Min plan var sedan att trötta ut den lilla hunden som ska vara hos en ny hundpassare imorgon när maken och jag åker till Småland, så Loppan och jag åkte ut på heden med Susanne och Lisa och gick en lång runda i det fantastiska vädret som uppenbarat sig som en liten höstpresent. Hundarna brottades och sprang och sen hittade de ett kärr att gå ner sig i och därifrån dök de upp transformerade till leriga kärrmonster. Då traskade vi bort till Tvedöra så att de små monsterna fick blaska av sig det mesta av kärret. Vi kände oss himla smarta och duktiga som kommit på den lösningen - ända tills vovvarna hittade en komocka att rulla sig i på väg tillbaka till bilen. Så kan det gå och då fick väl bli lite tvagning här hemma också. Därefter har Loppan sovit som klubbad, så än så länge fungerar min plan tror jag.

På tal om tvagning så galopperade jag sedan upp i tvättstuga och tvättade och sen knallade jag ut på stan för att göra några ärenden. Viktiga saker som att köpa band att fodra steeken med som jag nyligen klippt upp på den lilla hundkoftan. Sånt är viktigt!

Ja också behövde jag ett par nya höstskor, ska man ut och ränna med hund ideligen, ideligen ja då krävs det stabila doningar på fötterna. Jag lyckades hitta ett par och den trevliga expediten sa att det var affärens bästa promenadskor och hade jag möjligen hund? Vilken fråga! - Absolut! svarade jag då, jag har en liten terrierflicka. Då visade det sig att hon hade två terriers själv och sen fick jag lite terrierrabatt på skorna. Det är bra att ha hund.

Några rosor har jag däremot inte köpt idag för förra veckans fredagsrosor prunkar fortfarande. Men lite mat ska det snart bli för det vill man ha. Risotto med champinjonter och parmesan och lite fläskfile, det blir nog bra tror jag.

Så om denna dagen var ett liv, så känns det som ett himla bra liv får jag säga.

Inga kommentarer :

Skicka en kommentar