Det kom ett kort

Mitt i allt snörvel och ryggont och trötthet och allmänt jamen-herregud-det-är-ju-sommar-för-böfvelen-då-ska-man-väl-inte-må-skit-vavava? så damp det in ett kort i brevlådan. Fast nu ljög jag, kom jag på, för det damp inte alls, nänä PostNord har ju i sin vishet(?) bestämt att husets brevlådor är för små och fula och det är för jobbigt att dela ut, så huset har numera brevfack nere i entrén. Så det var snarare att öppna en lucka, men då, då låg det där och såg lockande ut.

Det var väldigt jugendinspirerat och tjusigt och inbjudande på alla sätt och vis, och det var ju precis vad det var; en inbjudan. Och inte vilken inbjudan som helst utan till bröllop! Maken och jag vi läste och tittade och tyckte att det var ju väldigt trevligt det här. Och sen, sen kom liksom pricken över i:et, the Grand Finale och som en triumferande trumvirvel självaste klädkoden. "Kavaj" stod det, och det är ju jättebra bra, men det stod något mer. Något som får mig att tro att brudparet har skänkt en tanke till mamma/svärmor.

"Hatt är välkommet". Alltså det är ju så himla roligt att gå på bröllop, och i november dessutom som verkligen är en månad som kan behövas lysas upp av ett litet bröllop eller så, men så dessutom få anledning att införskaffa en ny liten hatt! Ja, alltså, eftersom vi varit lite förvarnade om att det nog skulle bli så har jag ju redan för säkerhets skull införskaffat en liten röd pillerburk med ros och flor, men nog är det bättre att ha fler alternativ att välja bland? Vem vet vad man känner för, då i november? Jag känner ett stort behov av att gå i hattaffär.

Men oavsett så kan man lita på att jag kommer att infinna mig. Iförd hatt.

Det här måste väl vara ett av de få år när man ser fram emot november? Jag mår redan så mycket bättre, det här, det gjorde susen mot ryggskottet.