Hjälpa våren på traven

Jag har inte gjort mig känd som världshistoriens mest tålmodiga person. Jag jobbar på det, och när jag närmar mig 100, så kanske det kan bli en märkbar skillnad, men än så länge vet jag inte om det märks direkt? Jag har gått där och mässat för mig själv "det är bara mars, ge det lite tid, det kommer en vår. Någongång. Kanske inte i mars, men säkert snart". Men nu, nu känner jag att här får vi ta till lite av det tunga artilleriet, nu är mitt tålamod slut! Alltså har jag gått och köpt lite penséer och planterat på balkongen - om det inte sätter en blåslampa i baken på Våren så muntrar det i alla fall upp mig, och det är ju ändå en bra sak. Det tycker maken också. En munter fru, det är så väldigt mycket trevligare än en uppretad dito ser han ut att tänka.

När jag var på stickcafé passade jag också på att köpa lite vårigt strumpgarn - till mig. Ska man köpa strumpgarn till maken så blir det inte så mycket vårkänslor över det hela och här behövdes ljusa, glada färger kände jag. Inte mörkblåa eller mörkgråa makefärgsfavoriter. Fint, jodå, men mer vintrigt ändå får man väl säga.

Sen vandrade jag hem genom den mörkblå kvällen, så lite blått blev det ändå. Och förresten så har jag ju sytt färdigt mitt första yllebroderi - som är både blått och rött och gult och vitt och grönt, så jag känner att där har jag ändå fått till det rätt så bra. Även om nu kanske ylle inte är det första man associerar med vår, men när det gäller en skånsk och fuktig vår med blåst på tvären, ja då är faktiskt ylle inte så dumt ändå. Än så länge är det som ska bli en nåldyna bara blockat, det ska till tofsar, eller "duskor" verkar det heta av någon outgrundlig anledning i hörnen, en baksida ska på och fyllning ska i - men sen så! Fast om jag har hjärta att sticka nålar i en så glad häst, det vet jag faktiskt inte riktigt.

Loppan, hon bryr sig inte om ylle, hon håller sig varm ändå. Och varje dag tar vi en promenad i Botan på morgonen, och varje morgon hoppas hon intensivt att de där ekorrarna som leker så glatt i träden ska komma ner och leka med henne. Det gör inte ekorrarna. De är klokare än så.

Men som sagt; varde vår! Och nu är det ju dags att gå på fölsekalas på lördag till Grynet som igår passade på att fylla inte mindre än tre år! Det har rapporterats om doktorsväska i paket, om glasskalas på förskolan och om grön tårta med ros på. Födelsedagen har alltså firats på bästa sätt, och på lördag, ja då blir det fler paket.

Men tänk ändå, för tre år sedan såg Grynet ut så här - och nu dansar hon runt och leker doktor och kollar en i öronen och pratar oavbrutet och är en Stor Flicka. Livet, alltså.