Pysselrummet

Hon hade ju rätt, Grynet, detta kloka barnbarn. Det vore ju väldigt fånigt att kalla källarlokalen för Studion när det faktiskt är ett Pysselrum det handlar om.

Men nu börjar vi från början, tycker jag. Det var ju det här som var början, och det var ju här man fick ha lite visioner, för som lokalen såg ut då, ja då ville man inte direkt pyssla där. Man ville nog mest springa och gömma sig, om man nu inte vore en visionär då. Ibland har jag väldigt bra fantasi, vilket kan vara till hjälp i många lägen. Så i stället för denna skabbiga lokal såg jag ett syrum tona fram för min inre syn.

Sen kom snickaren och då började det hända lite saker. Fortfarande var det inte så att det direkt ryckte i pysseltarmen, men ett visst hopp började ändå väckas...

Väggar spacklades och målades. Golv lades in. Taket målades. En dörr sattes igen och jag började planera för mig själv var symaskinerna skulle så, var tygerna skulle vara och hur många trådrullar man rimligen kunde få plats med. "Men mina böcker då?" kved maken som hade någon förvriden uppfattning om att rummet skulle inrymma en del av hans samlingar av märkliga böcker. - De får nog plats någonstans, svarade jag lättsinnigt då.

Och rätt vad det var, så var rummet liksom närmast färdigt! Vi köpte en bäddsoffa på Ikea som vi skruvade ihop med gemensamma krafter en kväll till omgivningens förnöjelse. Några rullgardiner hande nämligen ännu inte kommit upp, så vi for runt med insexnycklarna och skruvdragaren som i ett skyltfönster.

Sen kom hyllor upp, mitt höj- och sänkbara skrivbord bars ner och fick en större skiva, tygerna kom på plats och det gjorde även makens samling av adelsståndets riksdagsprotokoll från 1700-talet. (I know, det är här man kan himla lite med ögonen och tänka "what?!". Han är sån. Men jag älskar honom varmt, med eller utan riksdagsprotokoll).

Det första jag sydde var gardiner så att det skulle bli lite mer ombonat. Lökmönstrade gardiner, det känns väldigt trendigt och bra i dessa tider när vi alla ska bli vegetarianer för miljöns skull.

Grynet och jag, vi har provpysslat också; man måste ju se så att rummet fungerar så som det är tänkt, och jag tycker nog att det känns bra. Vi ritade och pärlade och klistrade paljetter så att det stod härliga till! Glitterlim, det är da shit, kan jag meddela. Och paljetter, det går inte av för hackor heller.

Grannarna har ju undrat lite vad vi håller på med? Så en kväll hade vi lite housewarming för några av de närmaste grannarna, vår 90-åriga granne på samma plan, t.ex. Det blev en fin kväll med bubbel och choklad och nötter och prat i flera timmar.

 Men man kan nu inte sitta där och sticka och sy alldeles utan underhållning insåg vi. Det visade sig dock att vårt internetabonnemang, det gällde bara lägenheten på översta våningen, och inte alls i ett Pysselrum. - Men ni kan alltid köpa ett abonnemang till, sa de förhoppningsfullt hos internetleverantören. Jojo. Vi kom dock på en annan lösning - transistorradio! Så vi åkte till närmaste Mediamarkt och traskade in och undrade var de hade sin transistorradioavdelning? Personalen kliade sig lite i huvudet men kom på att jodå, de  hade nog en eller annan apparat. I ett mycket avlägset hörn. Så nu är vi med radioapparat som man kan spela cd-skivor i också! I teknikens framkant, det är där ni återfinner oss.

Pysselrummet med vidhängande Tarm, det är i stort sett färdigt och vi, vi är jättenöjda. Med transistorradio och allt!

Det är lite som att ha fått en lekstuga. Fast i fullstorlek. Själv tänker jag väl ägna mig åt tyger och eventuellt lite glitterlim, så lämnar jag riksdagsprotokollen åt maken.