Hundpromenader

Och vips! så har det gått en vecka till. Man skulle ju kunna tro att man skulle ha tid att blogga dagligen och stundligen när man inte har ett lönearbete att gå till, men märkligt nog verkar det där med tid vara en bristvara när man är en glad pensionär. Det är ull som ska stickas. Teckningar som ska ritas. Knyppling som ska begrundas. Och så ska det gås ut med liten raggig hund. Tänk så skönt att kunna göra det när det är ljust! Det är mycket som är väldigt behagligt när man inte behöver ranta iväg till jobbet ideligen, ideligen, men i all synnerhet att kunna traska runt med Loppan lite när det faller en in.

Just idag var jag, syrran, Zoya och Loppan ute i Järavallen, bara sådär en solig (jajamensan!) fredagseftermiddag. Sol, det är man ju inte direkt bortskämd med, så det gäller att ta tillfället i akt, tjuren vid hornen, hoppa över bäcken medan man ropar 'hej!' och allt vad det är. Solen den sken, som sagt, och då vill man ju inte sitta inne och med beklämmande tydlighet inse hur oputsade ens fönster är.

Då vill man ut i naturen, bland tallar och mossa och granar och sånt. Frisk luft!

Åh, det kändes som rena tomteskogen, och ser man på - rätt vad det var så stötte vi på ett litet tomtebo. Tyckte tomten såg lite sliten ut... men det är kanske inte så märkligt såhär efter jul när ob-tillägget borde ha slagit i taket.

Vare sig Loppan eller Zoya var särskilt intresserade av tomten, men när Loppan hittade ett fint litet hål, då blev hon mäkta intresserad. Om det satt en sork därinne så undrade den säkert vad det var för ett lurvigt monster som tittade in.

Igår var Loppan och jag också ut och rantade runt i spenaten. Det regnade inte då heller, men man får ju säga att väta, det kan komma såväl nerifrån som uppifrån. Men det var skönt ändå och vi hade det rätt behagligt där vi strosade fram bland rotvältor och mossa.

Loppan, hon har insett att matte har en förkärlek för att ta foton när hon balanserar på stubbar och stenar så hon hoppar glatt upp - jo för då vankas det godis och det kan jag säga, att det tog inte så lång tid för henne att lära sig. Så fort det är något som sticker upp där ute i skogen, ja då far Loppan upp som rena parkour-vovven. Det gäller att ha fickorna laddade med frolic med andra ord.

En annan promenad i veckan gick vid Höje å. Den har liksom svämmat över sina bräddar ut över närområdet och jag tänker att ja, jo, det är väl bra om de där vattenreservoarerna fylls på - men kan det inte räcka nu? Det verkar ju som att det svämmar över, typ? Inte för att man ska klaga, i Australien hade man säkerligen gärna fått lite av vårt idoga regnande, men måste det vara så snefördelat? Det blir ju mest 50 nyanser av lerbrunt av det hela. Till och med hunden. Fast hon är ju makalöst gullig, lerig eller ej, där hon står och smyger bakom nyponbusken.

Nu ska det dock inte promeneras mer för tillfället, för nu ska det lagas mat.