Nu är den på plats, den första självplockade buketten! Det är inte jag som har plockat, nej den har jag fått av Grynet som hälsade på hos mormor tillsammans med mamma och Pyret häromdagen när förkylningsbacillerna stod som spön i backen. Då kan man behöva muntra upp sig med blommor och blader. - Titta mormor, en vitsippa! sa Grynet och höll fram blomman mot mig. - Kanske en snödroppe? svarade jag, onödigt pedagogiskt, då. Och uppenbarligen totalt botaniskt felaktigt, fake news i blomstervärlden, typ. För en vitsippa är det, för det har Grynet bestämt. Snödroppe? Pah!
Vi torkade snor, pärlade, hostade, ritade, torkade mer snor och byggde torn. Det var full rulle! Sen behövde man ju ta igen sig en stund och titta lite på Pippi och sådär, så att man orkade pärla vidare igen. Ja just det, chokladmuffins hann vi också peta i oss, men de finns inte med på bild för de tog slut ganska pronto.
Sen åkte flickorna hem igen och det blev så tyst och tomt härhemma. Förutom en eller annan pärla som man hittade på golvet.
Igår, då var medelåldern lite högre här hemma. Då träffades gänget som åker till Shetland i höst, jo för jag åker tillbaka! En gång på Shetland, det räcker liksom inte. Och nu skulle ju några av mina stickkompisar åka och undrade om jag ville hänga på? - Say no more, sa jag och bokade in mig. Igår kom de hit och åt kanelbulle (årets första kanelbullebak, men säkerligen inte det sista om jag känner mig rätt), drack kaffe och pratade Shetland. Sen skulle vi sticka. Då uppdagades att den lilla terrierterroristen förstulet hade massakrerat en av besökarnas stickor och gjort processen kort med den. Nu råder det ju ingen brist på stickor i det här hemmet, så det löste sig ändå. Och ingen kan ju bli arg på en sån gullig liten hund, det går ju bara inte.
Fast därefter fick hon nöja sig med att tugga på sitt märben och sin zebra. Nån måtta får det ju ändå vara.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.