Söndagsskönt

Det är mycket som är skönt. Att jag stickat färdigt mina Knut-vantar till exempel. Soligt gula, och det passar ju bra en dag som idag när solen skinit (jamen, hur märkligt ser inte det ut, då? 'skinit'??) som besatt. Det är märkligt, ibland stickar jag bara i grönt men nu, nu tycks det mest vara gula maskor på stickorna. Som i min Annas Cardigan som ännu inte är färdigt, men med lite mer Vinterstudion så blir det nog snart. Observera hur elegant jag liksom lite sådär slumpmässigt har arrangerat stickningen bredvid tulpanvasen. Det ser inte riktigt så ut i mitt rum, där är det mer något som kan benämnas som 'stökigt'. Eller "kreativt kaos' om man är lite välvilligt inställd.

Man kan notera att jag har en liten knyppling på gång. På onsdag drar kursen igång och jag tänkte att jag skulle ta och ge mig på Vågkrus, som orsakade mig ett eller annat sammanbrott under kursen i höstas. - Men varför?! utbrast maken som hade mina knypplingsrelaterade utbrott i friskt minne. - Därför att jag måste knäcka det j"%&!! spetseländet, svarade jag, mer rakt-på-sak än stilistiskt elegant.

Det började inte så bra, jag tappade ett antal av knyppelpinnarna som raskt trasslade in sig i varandra och eftersom det är tråd 90/2 (= jämrans tunn tråd) så ville de inte trassla ut sig igen. Mycket olikt mig så försökte jag ändå ta det med lämpor och lirkade och trasslade innan sinnet rann över och jag slängde en näve knyppelpinnar över rummet. Det hjälpte in heller på upptrasslandet, kan jag meddela. Så det slutade med att jag fick spola på 11 nya par knyppelpinnar, ackompanjerat av makens kommentarer om att han tyckte att skulle jag inte göra något annat? För knyppling ska väl vara roligt? Men jag har ibland ett synnerligen envist drag så jag väste ur ena mungipan att nu, nu står det mellan Vågkrus och mig. En av oss måste ge vika. Och det kan vara så, att jag faktiskt, kanske, måhända lyckas knörpla ihop en liten stump med Vågkrus och i så fall så kommer jag aldrig mer att knyppla just denna spets, även om den är söt. Det tror jag maken uppskattar. Han verkar tycka att det är lite jobbigt när jag är rödglödgad och det pyser ur öronen på mig.

Jomen. En annan sak som är bra med den här söndagen är att imorgon är det måndag och då ska jag äntligen få påbörjat rotfyllningen av min vrenskande tand. Det verkar ju knäppt att längta efter att någon ska borra i evigheters evighet i en, men det ska bli skönt att slippa ha ont. För det hoppas jag ska bli resultatet. Egentligen skulle rotfyllningen ha påbörjats i fredags, men då skulle helt plötsligt min tandläkare åka skidor? Varför, liksom? Det är halt och man får nära-döden-upplevelser OCH ens stackars patienter får vänta. Nä, tandläkare ska inte åka skidor, det är min fasta övertygelse.

I stället kan man åka till havet och det var just vad syrran, Zoya, Loppan och jag gjorde idag! Lundåkrabukten är inget att hurra för när det gäller tilltalande strandnatur, så vi åkte ner till Falsterbo. Där var det sol! Och hav! Och glada hundar! Precis vad som behövdes.

Vi gick lite hit, och sen gick vi lite dit. Loppan tog ett litet bad, och sen hade hon sand i mustascherna, men det verkade inte bekymra henne så värst. Märkligt nog tog jag inte mer en något fåtal foton, men som tur var tog syrran nedanstående foto. För rätt vad det var som vi traskade runt där, så drog Loppan som en avlöning mot en skuttig hund som kom emot oss. - Jamen, det ser ju ut som en aussie! sa jag upphetsat till syrran och tänk, det vara precis vad det var. Så himla lik Loppan (ja inte överallt, för det var en liten gosse, men så närgången behöver man ju inte vara), lika skuttig, lika busig och med samma glimt i ögonen.

Enda sättet att få dem på samma foto vara att muta med godis, för dessemellan for de runt som skållade råttor. Tur man alltid är iklädd frolic när man går  ut! För nu, nu har jag både Loppan och Morris på samma bild.

Sjöluften suger, så nu ligger sagda Loppa och snarkar fridfullt, själv börjar jag så smått fundera på kvällsmat och sen, ja sen kan man ju alltid sticka lite till. Kanske rentav lite svart och rött den här gången?! Tanken svindlar.