Jag och Loppan har precis varit ute på en promenad av det fuktigare slaget. Inte särskilt kallt, och definitivt inte snögnistrande. Grått och fuktigt. Och vad spelar så det för roll kan man tänka sig? Jo, för den 3 januari varje år brukar jag tjata om den 3 januari 1985. Då var det minsann både kallt och snöigt och kung Bore hade liksom dragit ur proppen och hävt på med allt han hade i arsenalen.
Själv stod jag inne på KK och väntade på att sonen skulle behaga anlända. Ja när jag jag inte låg på britsen och väste ilsket att ska det göra så här ont, ja då får någon annan ta över. Nu går jag hem, så det så. Men det gjorde jag inte och rätt vad det var så tittade han ut.
En liten lintott, som framöver önskade sig lego och mekano och transformers och allt vad det var när han fyllde år. Nu är han vare sig liten eller lintott, och efter att ha dragit åt tumskruvarna lite så klämde han till sist ur sig att han önskar sig en senapskula i födelsedagspresent. Det hade jag väl aldrig anat, då, 1985.
Men visst är han värd en senapskula! En alldeles förträfflig son är det, och nu fyller han 35. Hurra på dig du, sonen! Vi får väl se hur det blir med senapskulan... när vi ses nästa vecka för att gå på 2-årskalas, minsann.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.