Cave canem

Fast det blir ju fel. Inte behöver man varna för hunden, inte. Tvärtom ska man vara väldigt glad att man har hund i dessa tider, så att man kommer ut i naturen där det är sådär hjärtskärande vårigt att man känner sig som en kalv på grönbete. Dock minus ystra skutt. Ystra skutt kan nog passa bra för kalvar och lurviga vovvar, men Loppans matte traskar fram i mera lagom takt. Det är ju det där med knän och sådär.

En dag är man på kurs och Loppan är duktig som vanligt och matte behöver skärpa till sig, också som vanligt. Sen tar syrran, Zoya, Loppan och jag en promenad när vi är på hemväg. Loppan och Zoya ränner ner i varenda bäck de hittar och syrran och jag spankulerar fram och pratar om livet och meningen med det hela.

 En annan dag promenerar maken, Loppan och jag vid Höje å och rätt vad det är undrar jag var Loppan är? Det är inget som yr runt benen på en? Jag vänder åter och ganska snart får jag syn på Loppan som råkat halka ner i ån. Det är ganska brant och väldigt lerigt och hon står där med framtassarna uppe, men bakbenen halkar liksom bara runt. - Men du store tid Loppan! säger jag då, - kom hit!. Loppan försöker nog, men det går inte. Jag inser att här behövs lite hjälp, och helst utan att man själv halkar ner i ån. Då kommer Den Räddande Ängeln, aka maken och försöker först bara greppa tag i Loppans halsband. Rätt snabbt inser han att även han löper en överhängande risk att få ett lerbad, så han lägger sig handlingskraftigt på knä och hivar upp Loppan som blir så glad att hon far runt som en lersprutande missil. Hon är nämligen lerig. I övermått. - När vi kommer hem blir det till att duscha, säger jag då. Det örat lyssnar inte Loppan på, hon tänker att matte är så gammal och glömsk så det kommer hon nog inte ihåg. Men se, det gör matte och ovan skådas en nyduschad Loppa. - Skulle nu detta vara nödvändigt, va?! ser man att hon tänker.

Nu kan man ju tro att Loppan tar lärdom av detta. Typ, "akta dig för vattendrag, för annars får man duscha". Men nä. Idag var vi ute på Revinge hed med kompisarna och det var soligt och skönt och det rände hundar runt fötterna på en och livet, det var ganska gott. Vi passerade ett antal mer eller mindre leriga pölar och med gemensamma krafter lyckades aussisarnas matte och jag hålla hundarna på terra firma - men till slut kom vi till en liten lagom bäck och då gick det inte längre. Och förresten var den klar och fin och Loppan luktade inte dy efteråt, så det blev ingen dusch när vi kom hem. Nästan så man blev lite sugen på att doppa fötterna själv - fast då hade man säker klivit i en komocka när man kom upp igen, så det fick vara.

Det har kommit in ytterligare en hund i vårt liv! En tax, minsann. Taxar, det är också roliga hundar. Kommer kallad, men ej strax. Född till slav är ingen tax. Jojomensan, den inställningen känner man igen, Huliganen hade nog lite taxtakter i sig han också, förutom de korta benen. Den här taxen är dock rätt medgörlig och ganska nätt i formatet. Jag var tvungen att köpa lite stoppning och det kan hända att det var att ta i att köpa 1 kg stoppning, men nu var det det som fanns. Jag får väl sticka en hel kennel med taxar så går den nog åt.