Inte helt över ån än

Man ska ju inte ropa hej före det. Innan man är över alltså. Och helt klart är det inte, köket. Men så nästan att det liksom inte går att komma närmare utan att slå huvudet i kaklet. Bildligt talat, alltså. Jag brukar inte dänga huvudet i kaklet och skulle jag göra det så vore det en ren olyckshändelse. Men nu verkar jag ha kommit ifrån ämnet?

Köket alltså. När vi flyttade in så insåg jag att köket var rätt litet, och fläkten var skitful och jag var van vid ett stort kök med massor av arbetsytor. Jag tänkte att man vänjer sig nog. Även vid det gräsliga kaklet. Att jag aldrig skulle vänja mig vid den Vedervärdiga Fläkten stod helt klart. Men jag vande mig aldrig vid att det var som att hålla på med någon slags spel där man flyttar runt alla brickor för att skapa plats om ni förstår vad jag menar. Skulle man  hacka något så var vips arbetsytan belamrad och man fick ta bordet och stolarna och allt annat till hjälp för att ställa saker på.

Och till slut så tappade jag faktiskt lusten att laga mat. (Inte att baka bullar dock, där kunde jag fortfarande ta mig i kragen). Maken insåg att nä, nu får vi ta tag i det här. Ha en hustru som bara blänger på kastrullerna? Inte bra.

 Så då började vi fundera. Planera. Hur skulle man göra med serveringsgången? Var skulle spisen vara? Vasken? Vi var runt och tittade hos diverse köksfirmor som ritade förslag och någon glömde bort att rita in en ugn och någon tyckte att man kunde väl sätta kylskåpet och vinkylen i mitt garnrum?! Men till slut hittade vi rätt och efter att ha flyttat runt på funktioner och hyllor och vad man kunde behöva så beställde vi ett kök från Kvänum och sen var det bara att vänta på att det skulle vara dags.

Och rätt vad det var flyttade det in massor med lådor och paket men inga platta, för skåpen kom hopmonterade. Då flyttade vi ut. Det var som i en gammal västern, lägenheten var inte stor nog för alla lådorna och oss. Vi åkte ju dock dit och tittade med jämna mellanrum för att se hur det hela framskred. Väldigt spännande var det och vi var ju också spända på att se  hur det blev med alla dessa val vi fått göra. Man kan inte tro hur mycket man måste välja, men det gäller allt från knoppar till lådinredning och färg. Och bänkskiva. Och så ska man bli överens också fast man inte vet riktigt själv vad man tycker när man står där med färgprov på en liten skiva och ska föreställa sig den färgen i hela köket.

Ca tre veckor skulle det ta, sas det. Inklusive att plocka ner det gamla köket. Efter 3,5 vecka flyttade vi hem igen och då hade vi skåp. Ingen vask, ingen spis, ingen bänkskiva. Inte direkt no nothing men direkt färdigt kunde man väl inte kalla det. Men vi hade skåp! Och vi diskade på toaletten och kände redan att det skulle bli bra, det här.

Och rätt som det var (nåja, det tog några ampra telefonsamtal) hade vi bänkskiva. Vatten. En spis. En ny kakburk med lingonmönster. Och maken kunde lägga in premiärflaskan i vinkylen! Ett högtidligt ögonblick.

Varje dag närmade vi oss fullbordan, men det är ju som det är med renoveringar, det är alltid något ytterligare som ska göras. En mjukfog som ska fogas. En list som ska dit. Lite elarbete. Men så kom det högtidliga ögonblicket när jag kunde premiärbaka och då kände jag att jomen, nu kan man nog ändå säga att köket är klart. Alla hyllor är uppe. Klockan Karlsson hänger på väggen. Pelargonerna står i fönstret. Vi är jättenöjda med färgen (Pigeon av Farrow and Ball) som har en märklig förmåga att skifta i färg beroende på hur ljuset faller. Ibland är den grågrön. Ibland nästan lite gråblå. Ibland gröngrå. Vitrinskåpen i serveringsgången är de gamla som målats om i samma färg och som fått nya knoppar.

Vi är jättenöjda med vårt nya kök - och jag hoppas innerligt att jag ska slippa vara med om fler totala köksrenoveringar. Nu vill jag bara njuta av det här köket där jag trivs förträffligt.

Det som inte är helt klart? Nja, det är ju den där dimmerfunktionen på den nya ledbelysningen i taket. Det sägs att det ska bli klart nästa vecka. Kanske. Men herregud, Lunds domkyrka renoveras ju fortlöpande och den är ju 900 år gammal.