Spik i foten?

Nej minsann, men spik i boken har vi haft. Nu kan man ju tro att en man som är så bokälskande som maken skulle vara ytterst främmande för att gå loss med spik och hammare på böcker. Böcker ska man vårda och samla, helst i ett orimligt antal.

Men en bok, den kan man både borra och spika en handsmidd spik i - självaste avhandlingen! Igår var det spikning och det kändes verkligen både märkligt och högtidligt. Nu är den klar! Inte ett kommatecken kan ändras, inga excelfiler kan fifflas till, nu är det bara själva disputationen som ska gå av stapeln också och hur det ska gå till, ja det får vi se när den dagen kommer. Troligen en blandning av gammalt hederligt husförhör och något modernt digitalt tjosan-fräsan.

Maken hamrade med stor ackuratess, påhejad av familjen, handledaren, professorn, doktorander och andra intresserade som på behörigt coronaavstånd beskådade det högtidliga ögonblicket. Man skulle ha kunnat skriva att "inte ett öga var torrt", men då hade man ljugit och det kan man ju inte göra så här när man är lite akademisk av sig. Man är ju inte Trump, menar jag. Men applåder blev det och vi enades om att makens avhandling var den stiligaste av alla som var uppspikade på tavlan.

Sen gick vi upp och bubblade lite och gick loss på nötter och chips, ska det va', så ska det. Och här någonstans glömde hovfotografen bort att ta fler foton, men det viktigaste kom ju på bild ändå. Ja, jo, maken såklart - men nu pratar jag om Boken! Nu hänger den på spikningstavlan och är det så att man är i närheten så kan man ta sig dit och avnjuta lite lärdom. Själv rekommenderar jag Appendix 3 som är en nagelbitare av rang.