Men vad tiden rusar iväg! Nyss var det ju sommar och idag fyller Kickan 4 månader. Ryktet går att hon svingar sig runt från mage till rygg och tillbaka, snart får man väl spänsta efter henne i ilfart när hon ger sig ut på upptäcksfärd.
Fortfarande är det härligt höstigt ute. Gula löv. Bruna löv. Bruna vovvar. Vita vovvar. En eller annan matte. Syrran och jag var ute i Måryd idag. Egentligen skulle vi varit åt Silvåkrahållet men där drällde det av jägare och man vill ju inte bli skjuten i misshugg sådär, så det blev Måryd i stället. Vem vet om man hade blivit tagen för ett vildsvin? Det gjorde alls inget, vi sprätte runt bland löven och försökte fotografera hundarna som aldrig hade tid att stå stilla. När man däremot ville fotografera något litet artistiskt som en svamp eller löv eller så, ja då placerade de sig prompt mitt ivägen och undrade om det var dags för en liten godisbit nu?
När vi promenerat alldeles lagom långt och skymningen så smått började anas och det droppade lite från ovan, ja då åkte vi hem igen och bakade bröd. Sånt ska också göras, och jag tycker det sprider hemtrevnad i kubik att baka.
I veckan som gick fick jag också lite feeling och bakade en mjuk chokladkaka, det är ju lätt hänt. Maken och jag provsmakade lite för att se så att den var ok, för på kvällen kom flickorna och deras föräldrar och åt kvällsmat, och då vill man ju inte bjuda på en rälig kaka. När vi ätit kycklinggryta och pasta och bröd så frågade jag Pyret om hon hade plats för lite mjuk chokladkaka också? Pyret började prompt röja undan på bordet framför sig och pekade sen belåtet på den frigjorda ytan att där minsann hade hon plats! Mormor insåg att hon nog inte varit helt tydlig i sin fråga, men det visade sig att Pyret hade plats i magen också, så allt löste sig till det bästa.
Dan därpå var Loppan och jag ute i skogen med Susanne och Lisa, och tänk, det fungerade utmärkt att äta chokladkaka där också. Mångsidig kaka det där.
Idag skulle egentligen flickorna varit hos mormor och morfar ett tag, för deras föräldrar skulle förlusta sig med att åka till Ikea och titta på sopsorteringsinredning (var och en roar sig på sitt sätt, själv föredrar jag att sticka. Eller åka ut med hunden i skogen), men tyvärr fick Pyret feber så vi fick skjuta på det.
Det är en snörvlig tid nu, jag tycker det hostas och snoras till höger och vänster och trots att jag gillar hösten så tänker jag att det blir skönt till sommaren när förkylningarna förhoppningsvis är ett minne blott. Vi har i alla fall bokat in såväl den tredje covidsprutan som årets influensavaccination så det känns ju bra, men jag får säga att det är ett evigt rännande till sjukvården nuförtiden, med knän och ögon och ryggar och det ena med det andra. Så var det inte när man var en spänstig (nåja) 20-åring.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.