Jag får erkänna att det känns lite märkligt det där med att blogga just nu - här flyr folk för sina liv undan kriget i Ukraina, också sitter jag och lägger ut texten om min hund och min stickning och sånt. Ska man hålla på med sånt oväsentligt när kriget pågår runt knuten? Men så tänker jag på det där som engelsmännen sa under kriget, "keep calm and carry on" så då gör jag väl det. Vi har swishat pengar till UNHCR för det tycker jag man ska göra nu i mars, när alla pengar dubblas av Akelius. Man får bidra med det man kan.
Det är kanske viktigt ändå att låta vardagen vara så där vardaglig och alldaglig och trygg? Det kommer foton från Grynet och Pyret som är och åker skidor - och också på hur trött ett litet Pyre kan bli efter en dag i backarna. Då är det skönt att ha mammas famn att vila ut i.
Maken har varit och tagit mått till lagerkrans idag. Jag hoppas jag inte jinxar något nu, men i början av maj är det promovering - äntligen! Tredje gången gillt kan man säga och man vågar väl knappt tro på det - men om alla stjärnbilder står i rätta konstellationer, ja då behöver maken en lagerkrans när det beger sig. Frack och alla frackliga pryttlar är också införskaffade och maken kommer att bli stiligast av dem alla! Då får man ju inte låta sig övertrumfas i glansen. En balklänning är beställd och jag är tämligen nervös om den ska bli bra. Förhoppningsvis blir den det, och då behöver jag ju skor, så jag knallade väl iväg för att hitta några som var både fina och bekväma. Och det, det är ju en nästintill omöjlig ekvation. I all synnerhet som utbudet av skoaffärer i stan har krympt betänkligt. Jag fick i alla fall tag i ett par som nog duger om det inte blir så att jag helt plötsligt snavar över ett par som står där och bara vrålar "köp mig! Du kommer inte att ångra dig!".
Men faktum är att just detta hände! Både fina och bekväma. Supergulliga helt enkelt! Gick inte att motstå. Storlek 19 i mjukaste skinn. Det var bara att slå till.
Fast sedan orkade jag inte shoppa mer - eller jo förresten, lite dubbelhäftande tejp slog jag också till på. Men den får inte vara med på bild, så upphetsande var den inte.
I stället tog jag min Loppa och åkte ut i naturen. Det var en glad hund! En vit björk! Vår som ligger i startgroparna! Lera! Spänger! Mer lera!
Det är något väldigt avstressande med att traska runt i spenaten, halkandes i leran, balanserandes på något vingliga spänger. Axlarna sjunker och man är väldigt nöjd med att man inte har högklackat utan gummistövlar på fötterna. Var sko har sin tid, så att säga.
Nu blir det snart revbensspjäll och lite coleslaw, det känns som riktig comfort food.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.