Huvudbonader

 Idag har det varit rätt mulet och rått. Lite regn i luften. Typiskt mössväder, med andra ord. Då passar det ju bra att jag i förmiddags blev klar med en Hipstermössa i mörkbrunt. Den hade jag egentligen stickat till maken, som de få gånger han använder mössa har en som sonen hade i yngre tonåren. Den mössan har gjort sitt, det har jag bestämt. Alltså stickade jag en mössa till maken. Men sen tyckte jag att den passade ju mig rätt så bra...och jag gillar brunt... så maken fick prova den, och jag lovade att sticka en grå till honom innan jag la beslag på mössan själv. Så kan det gå.

Jag har inte enbart varit iklädd beslagtagen brun mössa, nej minsann, idag har jag även iklätt mig illgrön badmössa, för maken och jag cyklade till simhallen för första gången efter det att han drabbades av sin ryggbacillusk. Kan inte direkt påstå att jag känner mig som ett fashion statement i min gröna badmössa, men den håller i alla fall håret ur ansiktet när jag simmar och det är ju bra så.

Nu kan man tro att det kanske skulle komma lite bilder på en eller annan mössa, men då tar man fel. Fel, fel, fel!

Däremot kan det komma en eller annan hundbild för det piggar ju alltid upp. Igår till exempel, då lockade Loppan och jag med oss syrran och Poppy ut till Knivsåsen. Då sken solen! Och när man är ute i naturen och solen skiner, ja då kan man bli sugen på både kaffe och kanelbulle, så då var det ju tur att jag packat med det i en ryggsäck, och lika mycket tur att det när vi gått en bit längs skåneleden stötte på väderbitna men rejäla bord och bänkar så att man kunde sitta där i solen och prata och dricka kaffe medan hundarna lullade runt och ägnade sig åt sitt. Ja när de inte påpekade att det var ju väldigt snålt på hundgodisfronten, så det så.

- Titta hit och säg "omelett" så kan det nog bli lite torkat ankbröst, försökte jag muta då. Med föga framgång. Fast det blev ankbröst ändå, var det någon som trodde något annat?

Sen kom Loppan på att hon behövde ju inte fjäska för att få lite att äta, hon är ju en självförsörjande hund vid det här laget, så hon gav sig ut på sorkjakt. Jaktlyckan var dock liten, för att inte säga obefintlig. Det tyckte hennes matte var så skönt, att det kan hända att det blev någon liten bit frolic bara därför. Man vill ju inte att ens väg ska kantas av små sorklik.

Så småningom var det dags att dra sig tillbaka till bilen efter en solig eftermiddag ute i naturen. Utan minsta mössa på skulten för så varmt var det igår. Det var ju bra, då behövde jag inte ha dåligt samvete för att jag själviskt lagt beslag på det som var ämnat åt maken.