Jag har aldrig riktigt förstått det här att folk kan komma ihåg saker som någon sagt, och så, 40 år senare triumferande utropa; jamen 1982, då sa du faktiskt att... Såklart menar jag inte sådana där livinställningsfrågor av avgörande natur; mer om man gillar dansbandsmusik eller progg, näbbstövlar eller trätofflor. Lite så.
Själv gillade jag inte pelargoner. Inte prydnadssaker. Inte rhododendron. Inte rosa. Det skulle vara rätlinjigt och strikt.
Men självklart är det nu så att jag gärna skulle fylla hela trädgården med både det ena och det andra och då, när vi faktiskt hade ett växthus hade jag pelargoner både högt och lågt. Rhododendron hade jag dock bara en, en vit. Vitt är ju ändå lite estetiskt, tänkte jag säkert när jag skaffade den, och säga vad man vill om rhododendron men det finns en och annan av gräll natur.
Fast det är väl klart att man inte är sämre än att man kan ändra sig. Det måste väl ändå vara ett tecken på att man är lite flexibel och inte så benhårt håller fast vid sånt när man sa när man var i 20-årsåldern - eller rentav när man var tonåring. Alltså, vem skulle inte bli lite generad om man påmindes om alla snusförnuftigheter man kläckte av sig som pubertal besserwisser?
Och när jag går i Botan med Loppan och skådar färgkollisionen av rosa, lila, orange, vitt och vinrött, ja då blir jag faktiskt lite lycklig och tänker att det är ju underbart, det där grälliga.
Det är väl ändå bra att man kan ändra åsikt? Nu tänkte jag faktiskt skriva att den där toleransen, den sträcker sig kanske inte till bergenia. Bergenia kan dra något gammalt över sig, tänkte jag vidare skriva. Men vem vet? Det kanske sitter en liten bergenialoverwannabe långt inne i mig och bara väntar på att komma ut. Så jag skriver väl inte det då.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.