Det där äpplet

Ja, alltså, det är inte äpplen från vår trädgård jag pratar om - äppleträdet har i år levererat en minimal mängd äpplen. Förra året hävde det oanade mängder med äpplen över oss, i år - not so much. Vilket är skönt, med tanke på att trädet är gammalt, knotigt, vackert - men väldigt goda äpplen ger det inte. Men att vara vackert kan ju vara nog så bra. Fast nu var det ju inte om vårt äppleträd jag skulle skriva.

Maken och jag, ja och Loppan såklart, åkte till Halmstad för att hälsa på familjen där. Bilen var fullproppad, med hundmat och golfbagar och dito -vagnar, med en eller annan tröja, tja lite av varje. Dock inga chokladmuffins, trots att jag hade utlovat sådana. Det är inte första gången jag lovar att ha med mig ätbara grejer och sedan får stå där med skammen. Ack ja. Dock var svärdottern rådig och svängde ihop en kladdkaka till fikat, så vi blev alldeles väldigt mätta och glada. Lite pinsamt tycker dock farmor ändå att det är, och jag inser att nästa gång jag säger att jag ska ha med mig något att äta så kommer de att lite desillusionerat tänka "yeah, right, alltså" och inse att det är lika bra att baka själv först som sist.

Vi kom i alla fall dit och sen åkte sonen, maken och jag ut för att spela lite golf. Vissa spelade bra, andra var glada ändå. Det är ett märkligt spel, det där, rätt som man går där och tror att man kan, så visar det sig att man lyckas hitta på så mycket dumheter att hälften kunde vara nog. Trevligt och soligt var det ändå, och sen fick vi ju kladdkaka och kaffe så oss gick det ingen nöd på.

Sen skulle sonen och svärdottern fixa lite i trädgården och undrade om vi kunde tänka oss att hänga lite med Kickan? Vi sparkade raskt ut dem i trädgården och sen åkte vi flygplan (farmor var flygplansmotor och farfar låg på golvet och hetsade "fortare, fortare!"), byggde med klossar och hade det väldigt trevligt! Emellanåt vinkade vi lite åt mamma och pappa som slet där ute i trädgården.

Sen fick vi mat och det var väldigt gott och alla åt (och drack vin...) tills vi var i det närmaste fyrkantiga och Kickan knoppade in fridfullt och när farmor och farfar ränt runt lite med Loppan sov vi också gott. Förvisso drömde farmor om att det inte bara var Loppan som sov mellan oss i sängen, utan vi hade även fått sällskap av en grävling som sov där - och då blev man ju lite rädd att grävlingen skulle bitas om man råkade sparka till den. Fast man undrar ju varför inte Loppan injagade lite skräck i den drömda grävlingen?

Nåja, så småningom knallade jag och Loppan upp (även om Loppan ihärdigt försökte gömma sig hos husse när jag strängt sa att nu fick hon minsann kliva ur sänghalmen) och sen tog vi en sval, men härlig, morgonpromenad innan vi gick hem och åt frukost.

Kickan åt gröt så att det stod härliga till och nu kan hon äta själv minsann, med sked! Åh, vilket begåvat barnbarn vi har, precis som de andra! Dessutom visar hon gott gry som mästerfotograf, kolla bara selfien som Kickan tagit med farmors mobil. Visst är den ovanligt artistisk?

Vi andra, vi slapp gröt utan fick frallor och yoghurt och allt möjligt, innan det åter stod lite trädgårdsfixande på programmet. Vi som slapp att gräva och slita och släpa, vi byggde lego, lagade mat på leksaksspisen, klättrade lite, sjöng lite och sen kom mamma och pappa in, så då kunde vi hänga allihop, innan det så småningom var dags att köra mot Lund igen. Ett mycket trevligt Hallandsbesök! Vi undkom också det mesta av ovädret som SMHI varnade för, utom över Hallandsåsen där det regnade så att man inte såg handen framför sig - varför man nu skulle titta efter handen, det är väl ändå bättre att försöka ha koll på trafiken kan man tycka.

Men hur var det nu med det där äpplet? Jamen kolla! Det har inte fallit lång från päronträdet minsann. Farmor stickar ju små raggsockor i restgarn åt Kickan, och det begåvade barnet ryckte ju raskt åt sig stickorna och gick loss bland de förkortade varven så att det var en ren fröjd åt det! Det lovar gott inför framtiden, det här. Det känner farmor med stor tillfredsställelse.