Höstlugn

 När livet känns lite skavigt med krig, elpriser, inflation och allt möjligt, ja då är det vilsamt att ta en paus från det och njuta av hösten. Det är något lugnt med hösten - inte så många måsten som ska fixas, allt blir liksom vackert bara av sig själv. Ibland behöver man lite eskapism tror jag.

Man tar sin raggfia och går morgonpromenad i Botan. Löven börjar få höstfärger, och nu kan man ju lätt bli lite blasé och tänka "och? vadärdetmeddetdå? händer ju varje år!" - men det är väl just det som är det fina i kråksången - det är så vackert och man vet att om ett antal veckor finns det inte ett löv kvar, men vad gör väl det? Det spirar nya till våren, och sen får vi fina höstfärger nästa höst igen.

Sånt kan jag gå där och tänka på, och det känns lite lent och vilsamt i själen. Loppan? Jodå, hon spanar hon också - fast mest efter ekorrar. Sånt tycker hon är kul, och sålänge alla är nöjda, (även ekorrarna, som obekymrat sprätter runt bland träden som de luftakrobater de är), ja då är det väl bra?

Ännu lite bättre kan det ju bli av en promenad vid vattnet. Jag behövde köpa mig en ny oljerock (är man anglofil, så är man) och då åker man ut på landet, till Hunden och Herden och inhandlar 1 styck sådan. Maken, ja han blev helt wild and crazy och spontanköpte en skjorta, bara så där! Sen tog vi Loppan och åkte ner till sjön för att få en promenad. Först var det fullt av studenter och hästar och sånt så jag tänkte att då får väl Loppan vara kopplad då, kan ju var skönt ändå - men sen hade såväl hästar som studenter vett nog att bege sig därifrån, och då fick Loppan vara fri och lös och det utnyttjade hon till fullo - knalla ut i sjön, rulla sig i sanden, leka med en annan liten terrier. Det var så man greps av badlust själv, höstljummet i luften, klart i vattnet - men ingen baddräkt var med. Kanske lika bra det.

En annan dag följde hon med ut på golfbanan. Hon är nog mest intresserad av att kolla efter sorkar i ruffen, men någon ska ju göra det. Mysigt var det i alla händelser, och sen avslutade vi med att åka och köpa mer garn. Maken fick själv välja färg till sina raggsockar. Han tittade längtansfullt på svart - "svart får du inte välja!" sa jag då, och affärsinnehavaren nickade instämmande - så det fick bli mörkblått. Lite jobbigt att sticka i det med när det är mörkt - men man vill ju ha en glad och nöjd make och då får det bli mörkblått.

Höstdagar, bad, garnköp - det är onekligen vilsamt för själen.