Uppenbarligen var vi inte ensamma om att vilja detta, och säga vad man vill om Kulturen, men när det kommer mängder av folk och det är olika köer, ja då var det inte särskilt välorganiserat. Somliga skulle ha signaturer, andra ville köpa Kalleprylar och vissa, vi till exempel, ville bara gå in. Men vi köade snällt - i alla fall ända tills mormors tålamod tog slut, och tänk, då behövde vi inte köa längre för vi fick gå in ändå eftersom vi bara ville gå på skattjakt.
Vi kilade förbi signeringskön och ut i parken - nu skulle här skattjagas! Det var Kalle som gömt en skatt när Björnligan var efter honom, och nu skulle man leta efter bokstäver som skulle bilda namnet på det hus där skatten fanns. Vi fräste runt bland hus och torp - ibland var det rätt, ibland var det villospår.
Men rätt vad det var hade vi alla bokstäverna - A-N-D-E-K - det är ju Dekanhuset, som morfar har skrivit om i sin bok! sa Grynet då, som har en mycket skarp hjärna. - Och som mormor har fotograferat till morfars bok, sa mormor som också ville vara med på ett hörn. Lite lurigt var det, för skatten fanns nere i källaren i Dekanhuset så man fick leta lite - men där låg den och glänste! Övervakad av ärkebiskopen Jakob Erlandsen, som nog var lite förvånad över att det var så många barn som kom och störde honom i hans vilorum. Förvånad, men glad, tycker jag nog han ser ut att vara.
Grynet tyckte att det var lite läskigt med skelettet, så då gick vi ut igen, och då kunde man leka med gammaldags prylar - styltor till exempel. Lika roligt nu som förr, tror jag bestämt. Sen var det ändå dags att lämna Kulturen och gå och köpa lördagsgodis. Sånt måste ju också hinnas med när det nu är lördag!
Sen var det fullt program, med pyssel och målande och pizzaätande och morfar fick sällskap av rena pysselverkstaden när han skulle titta på kvalet till Formel 1 och det tyckte morfar var sällskapligt och bra!
Så småningom var det ändå dags att bädda upp bäddsoffan, för nu skulle ju flickorna sova där för första gången. Himla bra! - fast nu ville ju liksom inte sängdelen fälla ut sig?! Morfar slet och drog. Jag slet och drog. Men sängen tvärvägrade. Här skulle inte samarbetas, ånej. - Det är mojängerna där som hamnat bakom där de skulle varit framför, sa jag. Maken trodde kanske inte riktigt på mig, men hade ingen bättre idé själv, så vi slet och drog för att få fram mojängerna, men det var liksom lögn. - Man kanske kan pilla in en livrem så man kan dra? föreslog jag då. Maken såg synnerligen tveksam ut, men hade fortfarande ingen bättre idé - så nu är jag synnerligen mallig för med hjälp av två livremmar kom mojängerna på rätt plats, sängdelen gick att dra ut och flickorna kunde sova gott (ja i alla fall efter det att morfar och jag sagt att "nu måste ni faktiskt sova, flickor!", fast inte mer än en 14-15 gånger eller så). Det är Oppfinnarjocke och jag. Jomen.
Idag har vi hunnit med lite pysslande till innan mamma och pappa kom för att hämta sina flickor. Både Grynet och Pyret är synnerligen kreativa, faktiskt lite oppfinnarjockiga de också, så med hjälp av toarullar, pärlor, lite tyg, massa lim och så har det skapats undervattensvärldar och något som jag tror är ett pennställ? Fint är det i alla fall! Men nu är det tyst och tomt i lägenheten igen. Loppan snarkar på golvet och själv ska jag nog ta en liten tupplur på soffan i eftermiddag. Röstat har vi gjort, så det är avklarat och nu ska vi väl bara följa valvakan ikväll. För säkerhets skull har jag bakat lite kanelbullar också, det brukar ju kunna vara lite segdraget och då kan man behöva en bulle eller två.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.