Veckan så långt

Även om det blivit svalare så vill sommaren inte släppa taget riktigt än - och varför skulle den det? En solig dag åkte vi ut till Långa Bryggan med Becky, som nu ska åka hem till England igen. Allra första gången vi åkte ut och visade Lunds omgivningar för henne var vi just där, så då kändes det som ett bra ställe att äta farväl-lunch på. Lite som att sluta cirkeln.

Förra gången, ja då var det slutet av januari och kallt, det var vantar och mössor och det ena med det andra. Nu kunde man spankulera ut utan minsta ylletåt på kroppen. 

Vi åt en härlig lunch och pratade ihärdigt innan det var dags att säga hejdå för den här gången - men jag är tämligen säker på att vi kommer att träffas igen någon gång. Visst är det härligt med nya bekantskaper!

Vi enades om att det är ju väldigt vad de nya studenterna som nu intar Lund ser unga ut - unga och lite barnsliga om man nu ska vara sån. Sen kom Becky på att hon är ju själv bara 20 - men det är skillnad på 20 och 20 enades vi vidare om.

Tja, vad har mer hänt? Jag åkte till vårdcentralen med min tumme. Okej, det var inte bara tummen, hela jag var med. På vår vårdcentral kan man nämligen ta en kölapp till distriktssköterskan om det inte gällde något mer komplicerat. Och det är ju bra, inte vill man störa upptagna läkare med sin tumme? Då ska det väl mer rejäla doningar till? Dock visade det sig när jag kom fram, att det stod en lapp på dörren där man meddelade att det där med drop-in till distriktssköterska, det hade man "av arbetsmiljömässiga skäl" slutat med. Jag tydde detta som "kom inte hit och stör". 

Men min tumme då?!, tänkte jag. I all synnerhet tänkte jag det eftersom jag hade makens rosfeber i alltför gott minne bevarad sedan förra året. Den började minsann också med en liten varbubbla. Sen tog jag helt enkelt nummerlapp till receptionen, stack fram tummen och tänk, då sa denna förträffliga kvinna att "sådär kan du ju inte ha det, jag kilar och frågar en sköterska om hon kan titta på den". Precis så där som man gärna vill att det ska funka inom sjukvården, men alltför sällan gör. Så sköterskan dränerade, bandagerade och sa: "håll nu rent, så ska det nog bli bra". Snabbt, geschwint och bra på alla sätt och vis.

Alltså har jag idag kunnat ranta ut i naturen med Bitte och de långbenta aussieflickorna. Förvisso var gradantalet ganska lågt, rentav inte mer än 12 grader när vi påbörjade vår promenad, men solen sken! Och eftersom vi rantade runt i ett par timmar så hann även gradantalet sprutta på sig rätt rejält. Några som också spruttade på sig var vovvarna, som badade i Boisens dammar, skuttade hit för att sedan skutta dit - en härlig promenad med andra ord, det tyckte vi alla!

Sen blev det eftermiddagsfika i trädgården, lite stickning på halvvantar i rivigaste ylle - jo för även om det är soligt och varmt nu, så kommer det kyligare dagar, och då gäller det att vara beredd! Och med dagens elpriser, ja då får man minsann se till att man har ylleplagg i mängd att ta till.

Var det slut på dagens aktiviteter? kanske man undrar. Inte alls! Dels skulle det lagas kantarellsoppa, (tro nu inte att jag varit ute i skogen och plockat, ånej, dessa köptes på torget), dels tyckte maken att vi kunde gå på föreningen Gamla Lunds föredrag om Wiven Nilsson. Eftersom vi är medlemmar i Gamla Lund och eftersom pappa var guldsmed hos Wiven Nilsson så biföll jag detta förslag med acklamation. Det kan vara lurigt att gå på föredrag på kvällstid - det har vid ett antal tillfällen blivit nödtvunget för maken att peta till mig när jag liksom knoppat in lite. Även om det gällt intressanta föredrag om utdöda språk, hettitiska faller en osökt in, till exempel. Men nu höll jag mig vaken, det var roligt och intressant och mycket kände man igen.

Men att Wiven fått inspiration till sina drakbroscher från en kinesisk ämbetsmannakåpa från 1800-talet, det visste jag minsann inte. Men nu vet jag det!

Än är veckan inte slut, nänä. Imorgon, tillexempligen, ja då är det en utmärkt dag. En dag när jag fyller är - och då, då blir det afternoon tea på Alice och Katten. Det är tradition, jo minsann. Detta är andra gången, och då är det per definition en tradition. En mycket bra sådan. Loppan ska också följa med, men hon får inget bubbel. Man vill ju inte se en salongsberusad aussieflicka ragla fram inne på Alice och Katten menar jag.