Jag hade en plan för dagen. En plan som inbegrep saffran, mjöl och lite annat - alltså, här skulle bakas saffransbullar! Jo för nästa helg är det ju förste advent, och här hinns inte med några bullar längre fram i veckan. Och tänk så passande, när Loppan och jag vaknade var det soligt, kallt och ljust - och snöigt!
Prata om tajming. Men first things first - morgonpromenad i goda vänners lag skulle klaras av. Kanske inte så mycket promenad som rusa runt i flock, sniffa i flock, tja, umgås helt enkelt. När man var lite lagom stelfrusen om händerna gick vi hem igen, till vår husse som började röra på sig så smått.
Medan husse läste tidningen satte jag igång - saffransbullar, det kan jag längta efter hela året, men när det gäller dessa gula godingar är jag purist. Saffransbullar hänger ihop med advent och jul. Hur gula de än är ska man inte äta dem till påsk, t'exempel.
När bullarna var snurrade och låg på jäsning började jag tänka. Alltså, det är nog så bra med saffransbullar - eller vänta, vad säger jag?! "nog så bra"??!! Det är väl alldeles formidabelt bra! Men man kan ju ändå spetsa till det lite mer och baka ytterligare något juleaktigt. Nu när det var nästan ett winter wonderland utanför fönsterna. Jajamen, mjuk pepparkaka fick det bli.
När allt som skulle bakas var klart och låg på avsvalning, ja då drog Loppan och jag ut i naturen. Man kan inte slösa bort en så fin dag med att häcka inomhus hela dagen. Tycker vi. Husse tyckte annorlunda och stannade hemma med Formel 1. Okej, var och en blir salig på sin fason.
Loppan och jag, vi blir saliga av snöiga vidder! Solsken! Hög, klar luft! Loppan fräste runt och var lycklig och jag strosade fram och var lika lycklig, om än något mindre snabb.
Sen åkte vi hem och åt saffransbullar med husse, och de smakade alldeles utmärkt!
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.