Ur fas

 Jaha. Årets julklapp är ett hemmastickat plagg. Typiskt. Missförstå mig rätt, jag tycker att det är en jättebra julklapp och himla bra idé! Det borde ju ha fått mig att känna mig hur inne och trendig som helst, fått mig att jubla! - men måste det komma i år, när jag för första gången på rätt många år faktiskt inte direkt planerat några stickade klappar? Va? Så för tillfället känner jag mig synnerligen ur fas, osynkad och sådär.

Vad har jag då gjort när jag uppenbarligen inte stickat på några julklappar? Tja, jag har broderat lite, på min julbonad som faktiskt är färdig och således fått årtalet 2022 inbroderat. Vem kunde anat det? Men måhända skulle man broderat lite mindre och stickat lite mer? Fast det är ju lite trevligt med julbroderier också, och jag har faktiskt stickat. Till mig. Min arantröja växer så sakteliga och det är en väldigt mysig stickning. Lite annat har det väl blivit också.

Sen har jag varit på spa. Igår sammanstrålade fyra av oss från gymnasiegänget på Ystad Saltsjöbad och åt lunch och tillbringade sedan några timmar med att sitta i den varma poolen vid brasan och prata. Ligga i relaxavdelningen och prata. Sitta i bastun och prata. Simma i bassängen och - jo, faktiskt - prata. Huttra ut i utomhusbassängen och prata lite där också. Sedan, när vi var skrynkliga som russin, rena in på bara skelettet och milda och fina och avslappande i själen skildes vi åt för den här gången. Från detta finns det inga foton, för jag ägnade mig åt att vara i nuet. Njuta av sällskapet, lugnet och friden och skratten. Lite zen, sådär. (Om det nu är det jag menar? Alltså, lugn och frid och det är väl vad som behövs lite mer av här i världen).

Vi har varit och tränat lite också i inomhushallen på Lunds brukshundsklubb. Himla lyxigt att kunna träna i bra ljus, inomhus i skydd för vind och regn! Det var första gången för många av hundarna och de for mest runt som popcorn och fattade liksom inte att det var träna som gällde, även om de skärpte sig ibland och rundade tunnor och sprang genom hoops och tunnlar och det ena med det andra. Det var mest småhundar, men också samojeden Polly, som alla småvovvarna ögonaböj blev stormförtjusta i och ville hänga med. Polly var lagom road men fann sig i det, men till sist vände hon resolut ryggen till och vägrade att se de där små raggiga sakerna.

Sen har jag tittat på årets första julfilm - och tänk, kärleken segrade, julgranen tindrade och det obligatoriska välartade barnet jublade. Som det kan gå.

En eller annan hundpromenad har det också blivit. Maken har fått mat. Te har druckits.

Tja, det är väl lite sånt som jag har gjort. Eftersom jag inte stickat julklappar alltså.