1 advent

Utanför fönstret är det mörkt, men här inne är det mysigt och sådär ombonat som det ska vara nu när vi går in på upploppet till jul. Vi har ätit saffransbulle till kvällstéet och nu tittar maken på fotboll medan jag börjar fundera på att dra mig mot sängen. Fotbollen får klara sig utan mig helt enkelt.

Och när jag nu ändå skrivit inlägg om att vara ur fas med vissa saker men å andra sidan vältajmad med andra, ja då kan jag ju säga att den där sängen vi har nu, den är i högsta grad tillhörande kategorin vältajmad.

I tisdags tömde vi sovrummet, maken och jag, medan Loppan förbluffat tittade på. Vadnudå? Sängen bara försvann och allt blev tomt och ödsligt? Om man bortser från en eller annan dammråtta som tittade fram när vi nu släpade ut allting. Ännu konstigare blev det sedan när det helt sonika klev in två unga man som raskt och geschwint först kånkade ut den gamla sängen och sängramen, och sedan kånkade in en sprillans ny säng. Eller rättare sagt, två sprillans nya sängar.

Ställbara och sköna och det kommer nog att bli himla bra. Maken, han provkörde sin säng så vildsint med att hissa upp och ner att madrassen nästan dansade jenka, men lyckades klamra sig kvar i alla fall.

Och, som sagt, synnerligen vältajmat, för det är minsann inte bara mitt julkorstygnsbroderi som är färdigbroderat, ånej. Själv har jag också skurits i och broderats på och nu kan jag ligga där i min nya sköna säng och hissa mig upp och ner och upp och.... ja ni fattar.

Så nu är planen att bli grundligt uppassad av maken (det blir jag) och av Loppan (möjligen mer tveksamt) för att om några veckor vara som ny och spänstigare än någonsin tillförne. Kanske.

Vi får se. Men nu blir det inte mer bloggat idag, för nu ska jag in och ratta runt med sängen.