Tea for two - men inte för tre, snålt nog

Så sant som det är sagt - i all synnerhet om man lägger till "Afternoon" före. Små goda smörgåsar. Ännu godare scones. Små, lagom stora, söta kakor. Och en stor kanna te. Hur kan man inte gilla det?

Dottern hade aldrig varit på Alice och Katten, som är makalöst populärt och alltid fullbokat på helgerna - men som nu har kvällsöppet också. Det var alldeles för länge sedan vi hade lite mor-och-dotter-tid tillsammans. Hmm... jag lade pannan i djupa vecka och kände mig som Nalle Puh. Tänka...tänka.... och efter en inte alltför lång stund fann jag lösningen. Heureka! utropade jag (inte) och bokade in oss en vanlig sketen tisdagskväll.

 

 

Dottern var inte avogt inställd. Däremot kan det hända att hon glömt bort det, eftersom hon är i det där skedet i livet där allt snurrar runt i en hektisk dans med jobb-å-barn-å-aktiviteterimängd-och-barnkalas-och, tja, livet för en familj med barn och jobb. Själv är jag ju ur råttrejset och skickade helt enkelt ett påminnelse-sms vid lunchtid vilket var ett snillrikt drag. Vill jag bara påtala i all blygsamhet.

Alltså sammanstrålade vi utanför i kvällsmörkret och sen hade vi några väldigt trevlig timmar där vi åt och pratade och drack te i mängd. En lisa för själen helt enkelt.

När vi hade hållit på ett bra tag och omsorgsfullt njutit av det framdukade kom kyparen och undrade vänligt om vi ville ha var sin liten kartong att ta med oss kakorna hem, om vi inte orkade? Vi tittade roat på honom och sa artigt att det var inte nödvändigt. Herregud, vi är väl rutinerade afternoon-tea:are - klart vi orkade. Och det var ju just därför vi tagit det i maklig takt.

Så småninom var allt uppätet. Uppdrucket. Och kvar vid bordet satt den tredje deltagaren och undrade vart hennes afternoon tea tagit vägen? Vavava??!

Jag tror nog ändå att hon, precis som vi, haft en väldigt trevlig kväll.