Spöken, valpar och kärleksbrev

 Det är ju novemberlov och då dräller det av spöken och hemskheter överallt. Sånt vill man ju inte gå miste om, så alltså hämtade vi Pyret och Kickan. (edit: ja alltså, vi hämtade ju Grynet och Pyret - Kickan är ju hemma hos sina föräldrar. Ska det vara så svårt att hålla reda på sina barnbarn?! Jag har ju ändå "bara" tre. Då skänker jag min farmor en tanke. Hon hade, tja, det var väl uppemot 30 i alla fall, så kan det ju bli när man har 13 barn. Där kunde man ju förstå om man blandar ihop det lite. Tre borde man dock kunna ha koll på, kan man ju tycka).  Ja, alltså, de är ju vare sig spöken eller hemska, men nu tänkte vi att vi skulle ha det lite lagom kusligt tillsammans.

Vi gick ut lite löst med att göra skräckpotatisar i Botan. De blev piggiga och gröna och blodiga och allt vad det var, men några spöken såg vi ändå inte till.

Då gick vi hem och styrkte oss lite inför kvällens begivenheter. - An apple a day, keeps the doctor away! Jodå, här är vi sunda minsann. Det kan dock hända att det blev en kanelbulle också. Man behöver ju inte överdriva det där sunda. Grynet, hon såg till att även Loppan fick sig lite till livs.

Är man hos mormor och morfar, ja då hamnar man förr eller senare i pysselrummet, det är mer eller mindre en naturlag. Bland annat skulle vi pyssla ihop löv av toarullar, det hade mormor, som är en modern mormor, läst om på Instagram. Och visst gjorde vi det, fast nu är det ju så att mormors tålamod är av det mer kortvariga slaget, så att först måla bladen och sedan vänta på att de torkade innan man limmade ihop dem.... nja, det är inte mormors melodi. Kanske att man ska limma först och måla sen, nästa gång. Troligen hade limmet liksom limmat bättre då. Det är i alla fall min nuvarande teori. Roligt hade vi, och det är ju ändå det viktigaste!

Sen var det dags att gå upp och äta köttbullar och då fick vi minsann besök! Det var syrran som varit och hämtat våra keramikgrejer som nu var brända och som blivit jätteblanka och fina. Möjligen kan det bli så att mormor och morfars skålar hamnar långt in, högst upp i ett köksskåp... men att flickornas katter och sjöjungfru och prinsessa är jättefina, det syns ju lång väg!

Sen var det ändå dags att utrusta sig med ficklampor och bege sig till Kulturen där vi skulle gå på spökjakt! Det var mörkt och lite kusligt och man skulle leta ledtrådar inne i husen... och rätt vad det var så bara vimlade det av spöken! Spöken som knackade på fönstret och tittade in med sina blodiga ansikten när man stod där i en liten stuga... spöken som följde efter en  på lite håll när man gick där i mörkret...munkspöken som stod där och såg, tja, spöklika ut... vita damen som sorgmodigt vandrade fram. Till slut blev det nästan lite för kusligt, så Grynet höll mormor hårt i handen, medan mormor lovade att om spökena blev för närgångna, ja då skulle hon klippa till dem med sin ficklampa, så det så. Man ska inte slåss, det ska man inte - men gäller detta spöken, måntro? Är de pacifister?

Men vi klarade oss, löste gåtan och flickorna fick guldpengar innan vi gick hem igen och åt glass, fast det var ganska sent och inte alls lördag. Och sen, ja sen somnade två trötta flickor gott. Ja Pyret, hon var så trött att hon knappt märkte att mormor borstade tänderna på henne och bekymrade sig dagen därpå att vi kanske missat det? Men inte missar mormor sånt, inte med två tandläkare i familjen!

Flickorna somnade som sagt ovanligt snabbt - fast sen kom Grynet vid 12-tiden och kröp ner hos mormor. Det kan ha varit lite mycket spöken som spökade runt i huvudet? Det var lite som att dela säng med en väderkvarn så mormor var vaken där ett tag. Klockan 6 kom Pyret och då kände mormor att hennes säng var lite för liten för två små väderkvarnar och en mormor (lite som Wyatt Earp och vem det nu var, som fick ha en shoot-out eftersom stan var för liten för två revolvermän), så då tog mormor med sig Pyret och gick och la sig i bäddsoffan. Där somnade Pyret om. Det gjorde inte mormor. Men sedan var det samling i sängen och alla hade det mysigt, i all synnerhet Loppan!

Och det var plättar och pyssel och sen var det dags att åka och hälsa på fler hundar. Man kan aldrig få för mycket av det goda!

Både Poppy och Enya blev jätteglada av att få besök och det kastades boll och busades i soffan och Enya knörvde runt sig bland soffkuddarna och vi hade det himla mysigt! Pepparkakor och kärleksmums och apelsinjuice blev det också, innan det var dags att åka hem till mamma och pappa igen. Med skräckpotatisarna i en påse och fullt av minnen av spöken och valpar och lite av varje tror jag. 

Det har sjungits en massa julsånger också, för vi kom liksom lite i Christmas mood där nere i pysselrummet. Då passar det ju bra att skriva till Tomten.

Jag tror att Tomten blir jätteglad av att i stället för långa önskelistor få ett brev där det står "Tomten ya esga dey". Klart att han förstår att det betyder "Tomten jag älskar dig" - skrivet av en fyraåring som bara fick hjälp med att bokstaven efter 'T' i tomten är det 'o'. Det vore väl skräp till tomte om han inte nu kommer med väldigt fina julklappar efter att ha fått ett sånt kärleksbrev!

Idag har det varit lite lugnare. Inga spöken. Inga "mormor!...", inget pyssel, inga valpar. Bara lite brödbak, en promenad i Slottsparken i Malmö, och en boeuf Bourguignon som puttrar på spisen.

När vi körde hem från Malmö såg vi en fin regnbåge. Och jag, jag vet nog vad som finns där vid regnbågens fot. Två fina flickor, det är väl den bästa skatt man kan tänka sig. Så det finns säkert en regnbåge i Halmstad också, där den tredje lilla skatten väntar på att farmor och farfar ska komma och passa henne snart. Då blir det nog lite färre spökerier, men mysigt ändå!