Äntligen!

Det var inte bara tomten som var vaken, och snön låg verkligen inte vit på taken - men vem bryr sig som såna petitesser? Nu var det ju äntligen dags! Dags för julafton, men först och främst dags att träffa hela familjen. Det har varit alldeles för länge sedan jag fick krama om barnbarn, barn och svärbarn, men nu, nu var det dags.

Julafton firades hos Grynet och Pyret och deras föräldrar och det var precis som det ska vara; granen stod grön och grann - check! Mat lagades - check! - Mat åts - check! Tomten kom - check! Glada barn - check! (och inte bara barn, alla var glada och goda, möjligen tyckte Loppan att det var för lite kattjakt för att det skulle vara perfekt, men hon fick faktiskt finna sig i det).

Som sagt, granen - den stod verkligen grön och grann och full med paket. Vi fick handgripligen hindra Loppan från att förse sig vid något tillfälle, hon fick ju faktiskt vänta tills Tomten kom, precis som alla andra.

Bordet var fint dukat och somliga jobbade hårt i köket medan andra mest höll sällskap och var i vägen. Sen var det dags att smörja kråset och alla högg in med god aptit! Man måste ju se till att ha gott om ork till när tomten skulle komma. Grynet och Pyret är ju i och för sig världsvisa barn som genomskådat det där med Tomten - men tomten är ju ändå en viktig ingrediens i julaftonsfirande!

När lunchen var ett minne blott tyckte morfarmor att det kunde vara trevligt med lite gruppfoton vid granen. Nåja. De blev väl som sådana mest blir - lite hipp som happ. Vissa vill inte riktigt vara med på bild, andra vill inte riktigt vara stilla och det är väl ändå så det ska vara? Spontant, impromptu och naturligt är ledorden jag far efter. Inga stela onaturliga uppställningar.

Sen är det ju så att har man världens gulligaste barnbarn, ja då har man gott om motiv. Till och med så att man lyckades fånga tre kvicksilver framför granen! Med hund, en stund i alla fall.

Glada och förväntansfulla, julafton, det är en himla bra dag! Men man får ju vänta, det får man - men är man kreativa barn så har man ju full sysselsättning!

Och medan flickorna är fullt sysselsatta med att rita och leka paket och busa runt, ja är morfarmor fullt sysselsatt med kameran - jo för morfarmor har äntligen skärpt till sig och plockat fram storkameran som legat i malpåse alldeles för länge. Nog för att det är bra med mobilbilder, men ibland vill man liksom ha tillfredsställelsen av att höra ett rejält 'klick' när man trycker av!

Kan man få för mycket foton på sina barnbarn? Vilken fråga! Klart man inte kan!

Men helt plötsligt började det ju smyga runt en märklig gubbe i trädgården... så då fick man ju hålla utkik. Vem var det? Tomten, så klart! Grynet och Pyret tyckte det var toppen med Tomte, Kickan var något mer frågande, men tog emot paket i alla fall. 

Sen behövde Tomten ge sig iväg och då övertog Grynet utdelandet med stor ackuratess och sprätte paket omkring sig i vederbörlig riktning - och som sig bör var de allra flesta till flickorna. Alla var nöjda och glada och det låg papper i drivor och Loppan fick också paket! En gris som raskt förlorade pipet, allt enligt gammal god tradition.

Sen var det dags för saffransbullar och pepparkakor. Revbensspjäll och skinka. Köttbullar och apelsinefterrätt med vispgrädde med dulche de leche, något som Kickan raskt utnämnde till sin nya favoriträtt! Sen spelade vi fiskspelet och tja, sen kommer jag inte ihåg så mycket mer, för då var alla trötta och det var dags att dra sig hemåt - men en hejdundrandes julafton, det var det! 

Och morfarmor log lite för sig själv när hon insåg att vissa saker går igen - när Kickan gjort ett provförsök och gått upp för att försöka sova, och svärdottern skickat ett ett foto som visade resultatet av detta sovförsök - ja då kom jag ihåg hur det såg ut för fem år sedan, när Grynet var ett mycket mindre gryn än det Praktgryn hon är idag!