Ut i skogen ska vi gå, jopphejdi, jopphejda!

 Morfar, som är en klok man, tyckte att det kunde kanske behövas lite frisk luft och lite motion efter en julafton i den goda matens tecken. Alltså bokade jag en grillplats på juldagen och så begav vi oss ut i dimman. Men, som vi så klokt sa, vad gör väl lite dimma? Det kunde ju ha hällregnat på tvären.

Tyvärr skulle Kickan och hennes familj åka vidare norrut, så de kunde inte följa med, men Grynet och Pyret och deras föräldrar mötte upp maken, Loppan och mig vid Skrylle. Vi var fullastade med korvar, grillkol och varm choklad. Man ville ju inte riskera att drabbas av en plötsligt påkommen svält. - Mormor, tog du med pepparkakor, undrade Pyret och ryckte mig lite i armen. Och det är väl klart att vi hade med pepparkakor också! Människan lever ju inte av korv allenast.

Vi kastade oss ut i den vilda terrängen, där vi skådade djurbajs, mossiga stenar, lavar och andra intressanta saker och sen kom vi fram till grillplats 8A där svärsonen raskt drog igång elden. Svårt att grilla korv utan eld.

Tja, sen följde vi väl det vedertagna schemat; åt den första korven lite lagom halvrå för att man inte har tålamod att vänta, "tappade" en eller annan lammkorvsbit ner till Loppan,  fick rök i ögonen, åt pepparkakor och hade det i största allmänhet väldigt mysigt!

Grynet tog dessutom med morfar ut på en liten sväng och pekade ut och artbestämde allehanda träd och buskar. Är man en person som gillar fakta så fixar man ju sånt lätt som en plätt.

Lite svalt var det, så Pyret blev lite kall om fingrarna. - Du kan ju springa ett varv och få upp värmen, föreslog mormor då. - Jag springer 20 varv! sa Sporty Pyret då - och det gjorde hon. Vi andra hejade på och blev varma bara av vara åskådare. Men så är ju som sagt Pyret ett barn av det sportigare slaget. Hon fick inlines i julklapp och på julaftonskvällen tog hon sig runt hela kvarteret på sina inlines och ramlade och tog sig upp och tränade och var ihärdig. Mormor gapade beundrande och tänkte då i sitt stilla sinne att hade det varit hon som haft inlines på fötterna hade hon a) frusit fast i ren panik, b) ylat av skräck för att sedan c) raskt ramla och bryta åtminstone två ben. Så icke Pyret.

När korven var ett minne blott ville en del få utlopp för ytterligare energi och klättra i träd, så då gick vi till naturlekplatsen där det fanns jättebra klätterträd. Inte för att jag själv spänstade upp i tall eller så, men jag gjorde mig jättebra som publik vill jag framhålla.

Sen var det ändå dags att åka hem, äta en saffransbulle eller så, och tänka att det har varit några väldigt fina juldagar det här!

Idag har Det Stora Lugnet infallit här. Maken, Loppan och jag sov till halv tio. När detta inträffade senast, ja det minns jag inte. Det kan ha varit någon gång på 70-talet?