Man är ju van att ha något raggigt som trasslar runt fötterna på en. Något som stirrar uppfordrande på en när man sitter som bäst och äter något gott tillsammans med maken. Någon som håller en sällskap i ur och skur. Någon som är gullig och rar och envis och som ibland slår dövörat till. Någon som får en att ränna ut ideligen, ideligen vilket, om man ska vara skrupulöst ärlig, kanske inte alltid är just vad man vill när det regnar och blåser och man sitter där med en stickning och en kopp te. Någon som parkerar sig på ens fot och värmer den.
Så då blir det ju så tomt och tyst så att det nästan ekar när man inte har Människans Bästa Vän i sin närhet. Loppan har nämligen varit på kollo en dryg vecka, eftersom hennes matte varit lite inkapaciterad.
Men idag ljusnade det! Först kom syrran på besök och bara det var ju rasande trevligt - men i sällskap med syrran kom också Poppy och Enya, och det var härligt att få klappa lite vovve igen! Rentav ha lite hund (med betoning på "lite" - cirka 2 kg. Men vilka kilon!) i knäet, eftersom syrran lyfte upp Enya i min famn.
När Enya inte satt i mitt knä rände hon runt och undersökte lägenheten. Hittade ett gammalt torrt löv att tugga på. Busade med Loppans leksaker. Skällde lite på hissen som hördes ute i trapphallen. Dansade och studsade och var precis så där valpig som en 8-månaders vovve ska vara. Dessemellan placerade både hon och Poppy sig på fotpallen medan syrran och jag satt och pratade. De rymdes gott båda två!
Men nu är det lite mer fullt på fotpallen, för nu är Loppan hemma igen! Maken och jag for iväg i eftermiddags och hämtade hem henne.
Jag har ju fått rapporter efterhand. Loppan har levt det goda livet! Med långa promenader, med goda aussievänner. Hon har sovit i sängen, och trots att hon är minst tog hon rejält med plats. Loppans paroll är att "lagd hund ligger" - så kan den rättmätiga sänginnehavaren försöka fösa bort henne bäst den vill.
Dessemellan har hon lagt beslag på en av de stora flickornas bäddar. Aussieflickan, som är en artig värdinna, lät henne hållas och klämde själv med viss möda ner sig i Loppans bädd. Måhända inte så värst bekvämt?
Och när Loppan inte stal andras bäddar, så använde hon Aussieflickan som huvudkudde.
Ja, ingen kan påstå annat än att Loppan haft det alldeles väldigt bra! Men det blev ju också alldeles väldigt tomt här hemma, så nu fick det ändå vara dags att Loppan fick vinka farväl till sina kompisar och följa med matte och husse hem. Jag är säker på att de båda aussieflickorna drog en lättnadens suck och bekvämt bäddade ner sig i sina egna, rymliga sängar. Goda vänner är de i alla händelser, de här tre som alla härstammar från Down Under - och det är ju en himla tur, nu när deras matte och jag också är så goda vänner!
Husse, ja han fick ranta iväg på styrelsemöte ikväll. Men hemma i soffan i pigkammaren, där bäddade Loppan och jag ner oss. Nu är det som det ska igen - en raggfia som belåtet snarkar vid ens fötter, en stickning inom räckhåll och alldeles strax ska det bli te också.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.