...när man har slagit in den sista julklappen och belåtet insett att julpappret räckte, trots att man haft sina farhågor. Att tejpen inte tog slut där på upploppet. Att man hade precis en julklappsetikett kvar. Man tänker självbelåtet att man är en fena på att planera!
När man då börjar plocka undan sax och tejprulle och vänder sig om och där, där ligger några extra prylar som skulle varit med i finalpaketet...
Ja då är det bra att man har en ovanligt gullig hund, att man har sitt julbroderi inramat och tjusigt, att man bakat klart de små portionspajerna och att revbensspjällen spjällar på sig som värst.
Sen tar man en kopp te, sprätter försiktigt upp tejpen och petar med stor omsorg in de där julklappsrymlingarna.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.