lördag 3 december 2022

Ibland tappar man hakan

 

Här går man genom livet och bildar sig en massa förutfattade meningar. Tror att man vet vad som gäller. Känner sig trygg i sin förvissning om att även om det kan hända oväntade saker, så är vissa saker så självklara att man vet hur det är. Eller ska bli.

Titta bara på fotot ovan. Ja-va'-e'-de-me'-de'-då? tänker ni. Vad är det för oväntat här? Det är skidskytte på tv:n, det är julhyacint och juleljus, en kaffekopp på bordet och en röd julstickning. Men det här, ska jag bara meddela, är något som fick min världsbild att gunga till. Att tvivla på om mina sinnen verkligen är att lita på.

Alltså, det är vare sig hyacinten, kaffet, skidskyttet eller juleljuset som fått mig att fån-gapa. Det är stickningen. Och nu kan man ju tänka att jahaha, men att sticka ett par raggsockar nu i dessa elbesparingstider, det är väl inget märkligt med det? Helt rätt. Men om jag nu säger att det är ett par raggsockar till maken, och att han själv valt  färgen då kanske det himmelskriande, världsomvälvande blir lite mer förklarat? Maken. Min egen blått-är-flott och grått-är-också-tjusigt make. Som tycker att även randiga strumpor i olika blåa nyanser är så wild-and-crazy  att han slår sig för pannan. 

Denne make, som när vi var inne i garnbutiken för att köpa lite garn och han påtalat att han ville ha ett par raggsockar till och jag sagt att "visst, men sist blev det mörkblå, ska vi kanske välja något annat?" (i tron att i det möjligen kunde bli ett par grå), sa: "jag tänka mig ett par röda". Bara så där. Utan förvarning.

Jag har inte riktigt hämtat mig än.

Inga kommentarer :

Skicka en kommentar

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.