Jag känner mig kluven. Förvisso har solen gjort en efterlängtad comeback. I ett par dagar nu har den lyst över oss och man känner hur det liksom spritter till av vårkänslor inom en. Dock spritter det av andra anledningar, nämligen av köldrysningar, när man sticker näsan utanför dörren, för solstrålar eller ej; det är fortfarande kallt. Yllevantarkallt och inte bara yllevantar, man vill linda in hela sig i värmande tåtar.
Då är det ju himla bra att man har sin Moby Sweater som jag ju blev färdig med någon gång nu i vintras. Jag är mäkta nöjd med tröjan, den är varm och gosig och jag tycker att den blev precis som jag önskat den; och full av flätor och rutor och andra mönster.
Så visst är det härligt att man kan lufta sin Moby Sweater, det är det. Men ska jag vara helt ärlig, så kan jag nog tänka mig att stoppa undan den nu för att ta fram den nästa vinter igen. Nu vill jag ha vårjacka! Inga, och i alla fall väldigt tunna vantar! Inga koftor, inga halsdukar, no nothing helt enkelt. Ja missförstå mig inte nu, jag vill inte knalla runt i bara mässingen, ånej, så roligt ska vi inte ha det. Men hur märkligt det ändå känns att höra mig säga det så vill jag ändå framhålla att, nu, nu är det inte yllets tid.
Fast ska jag vara lite desillusionerad, så tror jag att än är det inte dags att stoppa undan ylleplaggen. Än har jag inte sett någon blåsippa ute i backarna som sagt att nu är det vår - och dessutom var det väl någon i visan som då påpekade att ånej, hold your horses - än får man ha både strumpor och skor. Och sin Moby Sweater således.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.